96
beskärda äfventyren och öfverlämna åt tiden att göra sitt till, ty han är den bäste läkaren såväl för denna som för andra svårare krankheter.»
D. Quijote ämnade svara Sancho Panza; men han hindrades därifrån af en vagn som kom framkörande tvärt öfver vägen och som var full med de mest olika och besynnerliga personer och figurer man kunde tänka sig. Den som styrde mulåsnorna och skötte kuskens syssla var en djäfvul af ohyggligt utseende. Vagnen var öppen, gå att dagern sken in, utan något tak eller ens en flätad korgsufflett i dess ställe. Den första skepnad som visade sig för D. Quijotes blickar var Döden i egen person, fastän med människoansikte; bredvid honom såg man en ängel med stora, brokigt målade vingar; på andra sidan befann sig en kejsare med sin, som det tycktes, gyllene krona på hufvudet; vid Dödens fötter satt den gud som man kallar Cupido, utan bindel för ögonen, men med sin båge, koger och pilar. Där stod också en riddare, beväpnad från topp till tå, med undantag af att han hvarken hade stormhufva eller hjälm, utan en hatt, som rundtomkring var prydd med fjädrar af alla färger. Jämte dessa funnos flera andra personer med olika dräkter och utseenden. Allt detta, som så oförmodadt tedde sig för deras blickar, gjorde D. Quijote något bestört och fyllde Sanchos sinne med fruktan; men D. Quijote blef snart åter glad i hågen, emedan han trodde att här erbjöde sig för honom något nytt och farligt äfventyr, och med denna tanke och vilja att trotsa hvarje mötande fara ställde han sig framför vagnen och sade med hög och hotande röst: »Forman, kusk eller djäfvul eller hvad du är för något! dröj icke med att säga mig hvem du är, hvarthän du ämnar dig, och hvad det är för folk som du har i ditt vagnskrälle, hvilket snarare liknar Carons båt[1] än något af det slags åkdon som vanligen brukas.»
Djäfvulen, som nu höll stilla med vagnen, svarade härtill saktmodigt: »Señor, vi äro skådespelare tillhörande Angúlo den Stygges[2] sällskap; i dag, åttonde dagen efter Kristi Lekamens fest[3], hafva vi på morgonen, i en by som ligger bakom den där kullen, uppfört det andliga skådespelet Dödens Riksdag, och skola i eftermiddag uppföra det i den där byn som man kan se härifrån; och, emedan den ligger så nära och vi ville bespara oss besväret att kläda af oss och så kläda om oss, resa vi i samma dräkt som vi spela i. Den unge mannen här går klädd som Döden, den andre som ängel; den här frun, som är gift med direktören, såsom drottning; han
- ↑ Emedan nämligen folk af alla stånd voro samlade däri.
- ↑ En på Cervantes’ tid vida bekant teaterdirektör, som äfven författat dramatiska stycken och lefde omkring år 1580; han hade fått sitt tillnamn till skillnad från en annan Angúlo, hvilken var en utmärkt komiker.
- ↑ Den katolska kyrkan firar somliga fester under åtta dagar, och den sista kallas därför Octava.
