en Flandes, en Francia) = äro vi här eller i Tosingeland (i Holland, i Frankrike)? för att uttrycka en ofta med harm blandad förvåning, ungefär som om man skulle säga: Hur kan ni komma fram med något dylikt? Hvad tänker ni på, som beter er (eller talar) på sådant vis? — Jauja, som ätminstone nu för tiden näppeligen torde förekomma annat än i det nyss anförda talesättet, betyder egentligen ett Eldorado, ett förlofvadt land för lättingar och dagdrifvare, där man ej behöfver arbeta, utan stekta sparfvar af sig själfva flyga en i munnen; det ligger således vägg om vägg med Tyskarnas af Hans Sachs så dråpligt skildrade Schlaraffenland.
3 Ett liknande uttryck förekommer äfven hos andra äldre författare; men, då Sanchos ord innehålla ett rim, (ahora·llora), som ej finnes hos de andra, tyckes detta häntyda därpå, att på Cervantes’ tid tanken hunnit ikläda sig ordstäfvets form.
4 Emedan nämligen folk af alla stånd voro samlade däri.
5 En på Cervantes’ tid vida bekant teaterdirektör, som äfven författat dramatiska stycken och lefde omkring år 1580; han hade fått sitt tillnamn till skillnad från en annan Angúlo, hvilken var en utmärkt komiker.
6 Den katolska kyrkan firar somliga fester under åtta dagar, och den sista kallas därför Octava.
7 I början af 17:e århundradet var Spanien öfversvämmadt af kringresande »teaterband», som med hänsyn både till de uppträdande personernas vandel och deras sätt att uppfatta och framställa konsten lämnade mycket, ibland kanske allt öfrigt att önska. För att stäfja de häraf härflytande olägenheterna, förbjöds till en början allt uppträdande af dylika sällskaper; men, när detta icke hjälpte, gafs kungligt tillstånd åt ett inskränkt antal, först sex, sedan tolf, att göra teater i landsarten, och dessa särskildt befullmäktigade trupper kallades därför compañias reales eller de título. Hvad Sancho här säger om dessa kringresande skådespelare i allmänhet bestyrkes till alla delar af ett memorial, som af en sakförståndig person ingafs till Filip III; troligen har väl också någon verklig tilldragelse legat till grund för hvad han berättar om skådespelaren, som suttit i häkte för två dråp och ändå gick fri, ty under Filip IV, således ännu senare än på Cervantes tid, slapp en aktris Barbara Coronel genom sin onkels inflytande vid hofvet från dödsstraffet, ehuru hon mördat sin egen man.
8 sopas de arroyo y tente bonete. Sopas äro brödbitar som blifvit doppade i vin, soppa eller dylikt, för att ätas; sopas de arroyo bli då sådana bitar eller stycken, som tagits ur en bäck, d. v. s. kiselstenar. Tente bonete förekommer eljest blott i talesättet á tente bonete, som betyder hårdnackadt, ihärdigt; här begagnar Cervantes det i en bokstafstrognare mening: häll fast dig, mössa! nämligen till skydd mot stenregnet.
