Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Senare delens förra hälft.djvu/106

Den här sidan har korrekturlästs

102


TOLFTE KAPITLET.

Om det sällsamma äfventyr Som hände den manhaftige D. Quijote med den oförvägne Spegelriddaren.

Den natt som följde på dagen för sammanträffandet med Döden tillbragte D. Quijote och hans vapendragare under några höga skuggiga träd, sedan D. Quijote på Sanchos inrådan tagit sig en smula till lifs af det matförråd åsnan bar. Under kvällsvarden sade Sancho till sin herre: »Señor, hvad jag skulle ha varit enfaldig om jag såsom drickspengar för det uträttade ärendet valt bytet från det första äfventyr som Ers Nad fört till slut, i stället för fölen efter de tre stokreaturen! Nej, en fågel i hand är sannerligen bättre än tio i skogen».

— »I alla fall, Sancho, gaf D. Quijote till svar, om du blott låtit mig skrida till arfall, såsom jag ville, så hade din vinst blifvit åtminstone kejsarens guldkrona och Cupidos brokiga vingar, ty dem skulle jag ha fråntagit dem hur mycket de än stretat emot, och öfverlämnat dem i dina händer.»

— »Det har ännu aldrig händt, svarade Sancho, att teaterkejsares spiror och kronor varit af äkta guld, utan blott af glitterguld eller bleck.»

— »Det är sant, återtog D. Quijote, ty det vore ej förnuftigt om prydnadssaker i komedien vore äkta, utan de måste vara oäkta och blott skenbara, såsom komedien själf är. Men henne önskar jag att du ställer dig väl med, Sancho, och gynnar henne samt följaktligen äfven så väl skådespelarna som författarna, ty de äro allesammans verktyg till att göra samhället ett stort gagn, i det de för hvarje steg hålla framför oss en spegel, hvaruti det mänskliga lifvets skiften visa sig afbildade efter naturen; och det finnes ingen jämförande framställning, som lifligare visar oss hvad vi äro och hvad vi förr voro, än skådespelet och skådespelarna. Eller säg mig, har du icke någon gång sett uppföras ett skådespel, där konungar, kejsare och påfvar, riddare, adliga fruar och hvarjehanda andra personer framställas? En spelar slagskämpe, en annan bedragare, den här köpman, den där soldat, en annan en klok man, en tredje en enfaldig älskare; och då pjäsen är slut och