skådespelardräkterna aftagna, så äro åter alla skådespelarna lika.»
— »Ja, visst har jag sett det», svarade Sancho.
— »Just på samma sätt, fortfor D. Quijote, sker all handel och vandel på denna världens skådebana, där somliga föreställa kejsare, andra påfvar, med ett ord alla de personer som kunna förekomma i ett skådespel; men, då det är slut det vill säga då lifvet upphör, då tager döden af dem alla de kläder som gjorde en åtskillnad på dem, och i grafven äro de hvarandra åter lika.»
— »En förträfflig liknelse, sade Sancho; visserligen är den inte så ny att jag inte hört den flere gånger förr, alldeles såsom liknelsen om schackspelet, där, så länge spelet varar, hvarje pjäs har sin särskilda förrättning, och, då spelet är slut, sammanblandas och hopläggas de alla och kastas om hvarandra och läggas i en påse, hvilket är detsamma som att göra af med lifvet i grafven.»
— »Med hvar dag, Sancho, sade D. Quijote, blir du allt mindre enfaldig och mera förståndig.»
— »Ja visst, sade Sancho, något af Ers Nåds förstånd måste väl fastna på mig. Om man gödslar och odlar en af naturen ofruktbar och torr mark, så bär den med tiden god frukt; härmed menar jag att umgänget med Ers Nåd har varit gödseln som fallit öfver mitt inskränkta förstånds ofruktbara mark; odlingen, det är den tid som jag tjänat och umgåtts med Ers Nad, och förmedelst allt detta hoppas jag en gång kunna bära frukter som lända till välsignelse, så att de inte göra skam åt eller afvika från de belefvenhetsvägar, som Ers Nåd uppröjt i mitt tröga förstånd.»
D. Quijote skrattade åt sin vapendragares kruserliga uttryckssätt, och tycktes det honom vara sant hvad Sancho sagt om sin nyförvärfvade bildning; ty tid efter annan kom han fram med yttranden som försatte riddaren i förvåning, ehuru för hvarje eller nästan hvarje gång som Sancho ville tala lärdt[1] eller i den högre stilen, hans tal likväl alltid till sist damp ned från hans enfaldighets höjd i hans okunnighets afgrund. Det, hvari han helst brukade visa sitt fina språk och sitt goda minne, var i att anföra ordstäf, antingen de passade eller icke passade till det han afhandlade, såsom man nog lär hafva sett och märkt under loppet af denna historia.
Under detta och andra samtal förflöt en stor del af natten, och Sancho fick lust att »släppa ned sina ögons skyddsgaller», som han brukade säga, då han ville sofva; han sadlade
- ↑ Sp. hablar de oposición. Med oposición förstås först och främst de föreskrifna disputationerna för ernående af en akademisk grad samt vid ansökning till en professur, sedermera i allmänhet motsättningen mellan flera sökande till samma syssla, så att ordet nu för tiden användes vid hvarje tillfälle, då en tjänst tillsättes efter ansökning. Hablar de oposición, leer de oposición betyder alltså att tala eller föreläsa som om det skedde ex cathedra, d. v. s. tala lärdt, föreläsa mästerligt, med fullt behärskande af ämnet.
