108
— »Aldrig har jag sett någon vapendragare, återtog han från skogen, som vågat tala, då hans herre talar; se åtminstone på min, som står här, han är lika lång som far sin, men det skall aldrig kunna bevisas att han någonsin öppnat munnen då jag talat.»
— »Nå, i sanning, sade Sancho, jag har talat och får tala, och det inför helt annat folk och till och med … Men det är bäst att låta saken bero härvid, ty ju mera man rör i det, dess värre stinker det.»
Skogsriddarens vapendragare fattade Sancho vid armen och sade till honom: »Låt oss båda gå till ett ställe där vi på vapendragarvis kunna tala med hvarandra så mycket vi vilja, och lämnom våra herrar att arga upp hvarandra med sina kärlekshistorier; ty de komma säkert att öfverraskas af dagens inbrott, innan de ännu slutat därmed.»
— »Gärna för mig, genmälde Sancho, och jag skall tala om för Ers Nåd hvem jag är, på det att ni må se om inte, där elfva pratsamma vapendragare äro församlade, dussinet blir fullt med mig.»
Med dessa ord aflägsnade sig de båda vapendragarna, mellan hvilka föreföll ett lika så lustigt samtal, som deras herrars var allvarligt.
Noter.
1 Sp. hablar de oposición. Med oposición förstås först och främst de föreskrifna disputationerna för ernående af en akademisk grad samt vid ansökning till en professur, sedermera i allmänhet motsättningen mellan flera sökande till samma syssla, så att ordet nu för tiden användes vid hvarje tillfälle, då en tjänst tillsättes efter ansökning. Hablar de oposición, leer de oposición betyder alltså att tala eller föreläsa som om det skedde ex cathedra, d. v. s. tala lärdt, föreläsa mästerligt, med fullt behärskande af ämnet.
2 Detta verspar är taget från sjätte kapitlet af Las Guerras Civiles de Granada af Ginéz Pérez de Hita, där författaren berättar om en idrottslek (juego de cañas, en af morerna införd lek med rörstafvar), som släkterna Zegrí och Abencerraje i Granada anställde och i hvilken en af den förra dödades samt en af den senare sårades, hvarigenom hat och partistrider uppstodo. Den nämnda historiska romanen, isynnerhet dess första del (tryckt 1585), anses vara bland de yppersta i sitt slag i hela spanska litteraturen.
3 Originalets ordstäf lyder: De amigo á amigo la chinche en el ojo, och användes, enligt Clemencin, om den som påstår sig vara en annans vän, men ej handlar som sådan.
