112
en börs med hundra dukater, som jag en dag hittade långt inne i Sierra Morena; och nu sticker djäfvulen fram för mina ögon här och där, om inte på den ena sidan så på den andra, en påse med guldmynt, så att jag tycker mig för hvartenda steg kunna nå den med handen, och jag tar den i famn och bär den hem och så lånar jag ut på räntor och köper mig jordagods och mår som en prins; och, så länge som jag tänker på det, finner jag alla de vedermödor lätta och drägliga dem jag utstår hos min galning till husbonde, som jag vet har mera i sig af dårhushjon än af riddare.»
— »Just därför säger ordspråket, genmälde han af Skogen, att snålheten bedrar visheten. Men om vi skola tala om dem, så finns det i hela världen ingen större narr än min herre; ty han hör till dem om hvilka det heter: annat folks börda bryter ryggen på åsnan.[1] Ty, för att återgifva en annan riddare det förstånd han förlorat, gör han sig till narr och flackar omkring och söker något som, då han funnit det, jag inte är säker på att det kommer honom så väl till pass.»
— »Kanske han är kär?»
— »Ja är han så, svarade han af Skogen; och det i en viss Casildéa af Vandalien, en fröken som är den hårdaste och på samma gång möraste[2] på hela jordens rund; men hennes hårdhet är det egentligen inte där skon klämmer honom, se det kommer nog att visa sig innan många timmar förgått.»
Sancho genmälde härpå: »Ingen väg är så jämn att där inte finnes någon stötesten eller ojämnhet att snubbla mot. Hos grannas kokas det också bönor[3], men hemma hos mig kittelvis. Dårskapen har säkerligen flere anhängare och snyltgäster än förståndet, men, om det är sant som man plägar säga, att det är en tröst att ha kamrater i olyckan, så kan jag trösta mig tillsammans med Ers Nåd, eftersom ni tjänar en herre hvilken är lika förryckt som min.»
— »Ja förryckt, men tapper, svarade han af Skogen; och vida större skälm än förryckt och tapper.»
— »Det är inte min, svarade Sancho; jag kan försäkra er att hos honom finns ingenting af den inpiskade skälmen, tvärtom har han ett hjärta fullt af enfald.[4] Han är inte i stånd att göra någon något ondt, snarare hvar man godt, och i honom finns intet svek; ett barn kan inbilla honom att det är natt på ljusa dagen, och för denna hans enfald har jag honom kär såsom min ögonsten och kan inte förmå mig att
- ↑ Cuidados ajenos matan al asno = andras bekymmer döda åsnan.
- ↑ La mas cruda y las mas asada señora = den råaste och genomstektaste dam; men crudo betyder också gryn, hård, hvaremot asado icke har någon annan betydelse än stekt och därför synes ha kommit med blott som en vapendragarewitz af tarfligaste slag.
- ↑ Det spanska ordspråket lyder: en otras casas cuecen habas, y en la mia á calderadas; ofta begagnas blott förra hälften med lydelsen: en todas partes cuecen habas = öfverallt kokas det bönor, d. ä. så går det till litet hvarstädes (och hemma hos mig allravärst).
- ↑ Sp. Un alma como un cántaro, eg. en själ som ett krus, d. v. s. som man kan hälla i hvad och huru mycket som helst, som allting »går i.»
