med att hon tvingade mig, liksom Herkules tvangs af sin styfmoder, att inlåta mig i mångahanda farliga äfventyr, och för hvarje gång jag lyckligen bestått ett sådant lofvar hon mig att med mitt fullbordande af nästa äfventyr äfven mina förhoppningar skola nå sin fullbordan. Men mina vedermödor hafva jämt och samt länkat sig så den ena till den andra att de numera äro oräkneliga och att jag icke vet hvilken af dem som skall bli den där sista, som skall bilda begynnelsen till mina redliga sträfvandens belöning. En gång befallde hon mig att utmana den beryktade jättinnan i Sevilla, som heter Giralda och som är så dråplig och stark såsom varande af metall, och som, utan att flytta sig ur stället, är den rörligaste kvinna på jorden och den värsta att svänga sig.[1] Jag kom, jag såg, Jag segrade och tvang henne att hålla sig stilla på samma fläck, ty under mera än en vecka blåste endast nordanvindar. Det var också en gång som hon befallde mig att väga i händerna de urgamla, väldiga tjurstoderna i Guisando[2]; ett uppdrag som bättre passade att gifva åt arbetskarlar än åt riddare. En annan gång befallde hon att jag skulle störta mig och intränga i afgrundshålan vid Cabra[3] — en oerhörd och fruktansvärd fara! — och afgifva åt henne fullständig beskrifning på allt hvad dess mörka djup inneslöte. Jag förmådde den oroliga Giralda att stå stilla, jag vägde tjurarna i Guisando, jag störtade mig ned i afgrunden och hämtade fram i ljuset hvad som låg förborgadt i dess djup; men mina förhoppningar förblefvo lika döda som förut, och hennes befallningar och hennes förakt så lifliga som någonsin. Kort och godt, slutligen befallde hon mig att genomtåga alla Spaniens provinser och att tvinga alla vandrande riddare, som färdas omkring i dem, att bekänna att hon ensam är den med skönhet rikast utrustade af alla kvinnor, som lefva nu för tiden, och att jag är den tappraste och mest förälskade riddare på hela jordens rund; och till följd af denna begäran har jag redan genomvandrat större delen af Spanien och har därstädes besegrat många riddare, som fördristat sig att motsäga mig. Men det hvaraf jag mest yfves och berömmer mig, är att jag i envig har öfvervunnit den ryktbare riddaren D. Quijote af la Mancha och tvungit honom att erkänna att min Casildéa är skönare än hans Dulcinea, och jag är öfvertygad om att jag med denna enda seger besegrat alla riddare på jorden; ty denne D. Quijote, om hvilken jag talar, har besegrat dem alla, och, då jag besegrat honom, så hafva hans
- ↑ Cervantes låter Skogsriddaren här med flit lägga sina ord så listigt, att D. Quijote tror det vara fråga om en verklig jättinna af kött och blod, medan däremot hvarje spansk läsare vet, att la Girolda egentligen betyder vindflöjel, men att så äfven kallas dels en staty af Tron öfverst på domkyrkotornet i Sevilla, hvilken kan vrida sig ikring och sålunda tjänstgör som vindflöjel, dels ock tornet själft. La Giralda säges vara volteriza, d. v. s. som snurrar omkring, (så som en rättskaffens väderflöjel ägnar och anstår,) däraf sedermera ostadig, vankelmodig, och det är i denna senare betydelse D. Quijote fattar ordet. Likaså han denne tolka den andres ord så, att La Giralda är så dråplig och stark, som om hon vore af metall, medan de snarare betyda att hon verkligen var af metall. — Det följande »jag kom, jag såg, jag segrade» är Cesars bekanta veni, vidi, vici, här med stor komisk verkan tillämpadt på Skogsriddarens bragd, hvaremot hans upplysning om, att det på en hel vecka blåste endast nordanvindar, — det kunde ju för öfrigt ha varit hvilken vind som helst, blott han ej slog om, — väl får anses hafva varit sagd sotto voce.
- ↑ Guisando är en liten stad i Gamla Kastilien. Där fanns förr ett Hieronymiterkloster, i hvars vingård stodo fyra urgamla djurgestalter af granit och af vida mer än kroppsstorlek, naturligtvis illa åtgångna i tidernas längd, så att det var svårt att bestämma om de verkligen skulle föreställa tjurar. Dylika stora granitstoder af tjurar, kalfvar och vildsvin lära förekomma äfven i Segovia, Avila och andra ställen på spanska halfön; deras ursprung tillhör en förhistorisk tid, och deras betydelse är numera alldeles okänd.
- ↑ Cabra är en stad med ungefär tio tusen invånare i provinsen Córdoba. I dess närhet finnes den här omtalade la sima de Cabra, en vidsträckt underjordisk håla med blott liten öppning i jordytan och ett djup, som af en man, hvilken år 1693 nedsteg där, uppgafs till 143 varas (= 120 meter), men vid en, enligt Braunfels, år 1841 verkställd noggrann undersökning befanns uppgå ända till ungefär 500 fot (= 148 meter). Öfver hålans uppkomst har man ännu ingen nöjaktig förklaring.
