Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Senare delens förra hälft.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs

FEMTONDE KAPITLET.

Hvaruti berättas och yppas hvilka Spegelriddaren i och hans vapendragare voro.

Ytterst belåten, stolt och uppblåst var D. Quijote öfver att ha vunnit seger öfver en så dråplig riddare, som han inbillade sig att Spegelriddaren var. Enligt den senares riddareord hoppades han få veta huruvida hans hjärtas härskarinnas förtrollning ännu varade; ty det kunde ju ej slå fel att denne besegrade riddare, vid vite af att icke mera vara riddare, måste återvända för att sanningsenligt berätta hvad som tilldragit sig mellan honom och damen.

Men härvid tänkte D. Quijote ett, och Spegelriddaren ett annat, ehuru den senare ännu så länge icke hade tanke på annat än att uppsöka något ställe, där han kunde bli förbunden, såsom berättadt är.

Historien förtäljer nu att, då kandidat Simson Carrasco gaf D. Quijote det rådet att åter fortsätta sina afbrutna riddarebragder, det blott skedde därför att han förut plägat råd med kyrkoherden och barberaren om, hvilket medel man borde tillgripa för att förmå D. Quijote att lugnt och fredligt stanna hemma, utan att anfäktas af sina olycksaliga äfventyr. Efter denna rådplägning beslöts enhälligt och i synnerhet efter Carrascos förslag, att man skulle låta D. Quijote aftåga, eftersom det tycktes omöjligt att hålla honom kvar. Simson skulle såsom vandrande riddare sammanträffa med honom på vägen och inlåta sig i strid med honom, hvartill orsak nog ej komme att saknas; han skulle besegra honom, hvilket borde vara lätt, och det skulle vara aftal och villkor att den besegrade på nåd och onåd öfverlämnade sig åt segraren; när sedan D. Quijote blifvit besegrad, skulle den nyblifne riddaren kandidat Simson Carrasco befalla honom att återvända till sin by och sitt hem och att icke lämna det förr än två år förflutit eller segraren annorlunda föreskrefve. Det var klart att den öfvervunne D. Quijote otvifvelaktigt skulle uppfylla aftalet för att icke bryta och fela emot riddarlagarna, och det vore en möjlighet att han, under den tid han vore innestängd, glömde bort sina galenskaper eller att man komme i tillfälle att upptäcka ett passande botemedel för hans förryckthet.


Don Quijote, II. 1.9