156
detta spelar den som vunnit första priset ändock en stor roll.»
— »Hittills, sade D. Lorenzo för sig själf, kan jag inte anse er såsom galen, men låtom oss gå vidare»; och han yttrade till D. Quijote: »Det synes mig som om Ers Nåd har besökt högskolan; i hvilka vetenskaper har ni åhört föreläsningar?»
— »I det vandrande ridderskapets vetenskap, svarade D. Quijote, hvilken är lika så förträfflig som poesiens och till och med ett strå hvassare.»
— »Jag vet inte hvad det är för en vetenskap, genmälde D. Lorenzo, och hittills har jag aldrig hört talas om den.»
— »Det är en vetenskap, återtog D. Quijote, som i sig innefattar alla eller åtminstone de flesta vetenskaper i världen. Ty den som idkar honom måste vara en rättslärd och känna till lagarna om personrätt och sakrätt, för att kunna gifva åt hvarjom och enom hvad hans är och hvad honom tillkommer; han måste vara teolog för att, när helst han uppfordras därtill, kunna tydligt och klart redogöra för den kristna tro som han bekänner; han måste vara läkare, och isynnerhet växtkännare, för att i öknar och vildmarker kunna igenkänna de örter som hafva den egenskapen att läka sår, ty en vandrande riddare får icke hvarje ögonblick gå på spaning efter någon som kan bota dem åt honom; han måste vara astronom för att af stjärnornas ställning kunna se huru många timmar förflutit af natten och i hvilken trakt af världen och under hvilket himmelsstreck han befinner sig; han måste förstå matematik, ty vid hvarje steg skall det visa sig för honom att han behöfver denna vetenskap. Och, för att ej tala om att han måste vara smyckad med alla de teologala och kardinala dygderna[1], öfvergår jag till åtskilliga småsaker och säger: han bör kunna simma lika bra som man säger att Cola eller Nicolao Pesce[2] kunde simma; han bör förstå sig på att sko en häst samt att kunna laga sadel och remtyg; och för att återkomma till hvad jag redan förut sagt, bör han hålla sin tro mot Gud och sin dam; han bör vara kysk i tankar, hovisk i ord, beredvillig till hjälp i handling, manhaftig i bragder, tålsam i vedermödor, barmhärtig emot nödlidande och slutligen en kämpe för sanningen, om också dess försvarande skulle kosta honom lifvet. Alla dessa större och mindre egenskaper sammantagna bilda en äkta vandrande riddare, och häraf kan Ers Nåd, señor D. Lorenzo, finna huruvida det är en lumpen vetenskap som den riddare inhämtar, hvilken gör den till sitt
- ↑ De tre teologala dygderna äro tron, hoppet och kärleken; de fyra kardinaldygderna äro vishet, måttlighet, tapperhet och rättrådighet.
- ↑ Denne Cola (Niklas) var en vida berömd siciliansk simmare och dykare i femtonde århundradet, hvilkens utomordentliga skicklighet som sådan förvärfvade honom tillnamnet Pesce (fisken). En af de förste som omtalat honom var italienaren Alexander Alexandri, som lefde kort efter Cola och i sina Genialium dierum libri berättat hans besynnerliga öden och särskildt förloppet vid hans död, som Schiller lagt till grund för sin ballad der Taucher.
