Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Senare delens förra hälft.djvu/172

Den här sidan har korrekturlästs

168

finnes hos det bildade hoffolket, äfven om de äro födda i Majalahonda[1]; jag säger hos det bildade, ty det finnes många som ej äro det, och bildningen är det korrekta talets grammatik, som går jämsides med språkbruket. Jag, mina herrar, har för mina synders skull studerat kyrkorätt i Salamanca, och inbillar mig verkligen att kunna uttrycka mina tankar i tydliga, enkla och riktiga ordalag.»

— »Hade ni icke vida mera inbillat er att förstå skickligt handtera de floretter ni för med er än språket, sade den andre studenten, så hade ni förvärfvat er första rummet i licentiatexamen, lika visst som ni nu fick det sista.»

— »Jag får säga er, herr kandidat, svarade honom licentiaten, att ni svälvar i den allra största villfarelse angående färdigheten i fäktkonsten, hvilken ni tyckes anse såsom onyttig.»

— »För mig är detta icke blott en åsikt, utan en afgjord sanning återtog Corchuelo[2]; och, om ni har lust att jag bevisar det på er själf, så — ni har floretten med er, här är godt utrymme, jag har fast hand och styrka, hvilka i förening med mitt mod, som ej är ringa, skola tvinga er att medgifva att jag icke sväfvar i någon villfarelse. Stig af och gör era utfall, era volter och vinkelstötar[3] och alla era konstgrepp, så hoppas jag ändock att jag med min nya bondmetod skall få er att se stjärnor midt på ljusa dagen, och med den hoppas jag, näst Gud, att den man ännu ej är född som tvingar mig att vända ryggen till, och att ingen finnes på jorden som jag icke skall få att vika undan.»

— »Det där att vända ryggen till eller icke, det lägger jag mig ej i, genmälde fäktaren; men visserligen skulle det kunna hända, att man på samma ställe där ni först sätter foten strax därpå måste gräfva er graf; jag menar att ni skulle komma att stanna död på platsen, därför att ni föraktar fäktkonsten.»

— »Det skall strax visa sig», svarade Corchuelo, hoppade i största hast af sin åsna, och ryckte i raseri åt sig en af de floretter som licentiaten förde med sig på sin.

— »På det sättet skall det icke gå till, ropade i detta ögonblick D. Quijote; jag vill hafva uppsikten öfver denna strid och vara domare i denna många gånger oafgjorda tvistefråga.»

Och, stigande af sin Rocinante och tagande sin lans, ställde han sig midt på landsvägen, på samma gång licentiaten med vacker hållning och fäktarsteg trädde emot Corchuelo, som å sin sida störtade emot sin motståndare med ögon, hvil-

  1. En liten by nordost om Madrid, mellan denna stad och Escorial; ursprungligen lär den hetat Majada-honda.
  2. Eget nog är detta samma namn, som bars af Dulcineas fader; se delen 11 sid. 222.
  3. Dessa ord äro visserligen icke några fäktningstermer, lika litet som de motsvarande spanska círculos y ángulos; men man kan ju icke heller vänta sådana af den som har ett sådant förakt för den ädla fäktkonsten som Corchuelo. Detta är ett litet fint drag af Cervantes, som vid mångfaldiga andra tillfällen använder de rätta uttrycken, när de nämligen äro på sin rätta plats, hvilket de här icke skulle vara.