Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Senare delens förra hälft.djvu/175

Den här sidan har korrekturlästs
171

dansrörelserna. — Svärdsdansen slutligen har klassiska anor, i det den lär varit i bruk redan hos de gamla grekerna.

2 Sp. Cada oveja con su pareja = hvarje får med sin make.

3 Det spanska iba á decir al revés kan visserligen betyda: han ärnade säga tvärtom; men det blefve då författaren som kastade in denna parentes, och det tyckes rimligare att Sancho själf gör det, eftersom han i alla fall verkligen menade tvärtom och på sitt vanliga småklipska sätt vill låta förstå detta.

4 Sayago är en trakt mellan Zamora och Ciudad-Rodrigo, där invånarna äro kända för att vara lika klumpiga i sitt språk som i allt annat, hvaremot Toledo af gammalt har ansetts som sätet för den bästa kastilianskan, hvadan ock Clemencin anmärker att den i slutet af förra delen uppträdande domherren från Toledo talar ett språk, som kan anses för ett mönster af renhet, belefvenhet och bildning.

5 En liten by nordost om Madrid, mellan denna stad och Escorial; ursprungligen lär den hetat Majada-honda.

6 Eget nog är detta samma namn, som bars af Dulcineas fader; se delen 11 sid. 222.

7 Dessa ord äro visserligen icke några fäktningstermer, lika litet som de motsvarande spanska círculos y ángulos; men man kan ju icke heller vänta sådana af den som har ett sådant förakt för den ädla fäktkonsten som Corchuelo. Detta är ett litet fint drag af Cervantes, som vid mångfaldiga andra tillfällen använder de rätta uttrycken, när de nämligen äro på sin rätta plats, hvilket de här icke skulle vara.




TJUGONDE KAPITLET

.

Hvaruti berättas Camacho den rikes bröllop, jämte den fattige Basilios historia.

Knappt hade den silfverhvita Aurora tillåtit den glänsande Febus att med sina brännheta strålars glöd torka de fuktiga pärlorna i hennes gyllene hår, när D. Quijote, afskuddande sina lemmars trötthet, reste sig upp och ropade på sin vapendragare Sancho, som ännu låg och snarkade. När D. Quijote såg detta, sade han till honom, innan han väckte honom: »O, du den lyckligaste af alla dem, som lefva på jordens yta! ty, utan att hysa afund eller vara föremål för andras afund, slumrar du med lugnt sinne; dig förfölja inga