Rikedomen drog sig tillbaka, och Poesien steg fram, som, sedan hon dansat sina turer i likhet med de andra, fäste ögonen på jungfrun i slottet och talade sålunda:
ljuf, harmonisk med sin sång,
att sin känsla för dig röja,
skönaste! för denna gång
vecklad i sonetters slöja.
afunden skall harmsen få
ljudet af ditt rykte höra;
den mia sång skall högre föra
än dit månens spetsar nå.
Poesien trädde tillbaka, och ur Rikedomens grupp framsteg Frikostigheten, dansade, sina turer och sade:
som ej till öfverdrift sig höjer
och utaf slöseri ej vet,
dess motsats icke heller röjer,
som alstrar afund och förtret.
du slöseri af mig skall röna:
ett fel, men ädelt till min tröst;
ett utaf dig blot uppfylldt bröst
vill skänka allt att dig belöna.
På detta sätt framträdde och aflägsnade sig alla personerna inom båda grupperna; hvar och en dansade sina turer och framsade sina verser, af hvilka somliga voro smakfulla och andra löjliga, men af hvilka D. Quijote blott behöll de ofvan anförda i sitt minne (som var mycket godt).
Alla de dansande blandade sig nu om hvarandra, bildande kedjor och åter upplösande dem med intagande behag och ledighet, och, så ofta Amor passerade förbi träslottet, afsköt han sina pilar upp i höjden, men Rikedomen sönderslog emot slottet förgyllda lersparbössor.[1] Slutligen, sedan han dansat en lång stund, framtog Rikedomen en väldig penningpung, tillskuren af en stor romersk kattas skinn[2] och, som det tycktes, full med penningar, samt slungade den mot slottet, och genom det häftiga kastet lossnade väggarnas träskifvor
- ↑ Alcancias, de bekanta sparbössorna af lera, som man brukar ge
åt barn och som endast hafva en öppning upptill för att stoppa ned
slantarna, så att man måste slå sönder sparbössan för att tömma henne.
Det säges icke uttryckligt, ehuru det väl är troligt, att de här använda varit fyllda med mynt; eljest kunde de äfven hafva innehållit välluktande ämnen eller andra eleganta småsaker, som anstode en rik friare. Men därjämte förekomma alcancias de fuego, som voro fyllda med brännbara ämnen och således motsvarade de moderna handgranaterna; enligt Covarrubias skall det till och med hafva händt att man stoppat ormar i dem. Så gick det till i krig på den tiden. - ↑ De s. k. romerska kattorna tyckas hafva varit af någon stor ras; af deras skinn gjordes penningpungar, nämligen en af hvart helt skinn, och hos Cervantes samt andra spanska författare förekommer därför ofta gato del dinero i stället för bolsa del dinero, liksom äfven i Tyskland man säger Geldkatze om ett lifbälte att bära penningar i.
