bota, men å andra sidan mycket mindre än un cuero. I spanskt mått uppgifvas de hafva rymt mera än två arrobas hvardera, och en arroba räknas i Madrid till 16,12 liter för vin.
4 Originalets caldero betyder brunnshink, men efter bruket hos oss vore en sädan ej lämplig, ehuru visserligen det får medges att det skall vara en stor stäfva för att rymma ett par gäss och två tre höns.
5 I Cuenca tillverkades gröfre kläden, vanligen gröna eller blåa; de senare ansågos bäst.
6 Säckpipblåsarna från Zamora och dess omnejd lära enligt många ställen hos äldre författare ha varit särdeles omtyckta.
7 Det spanska uttrycket är danza hablada, hvilket al Bareli för klaras som »a dance composed of many persons with dresses suitable to represent any passage in history». Det tyckes således hafva varit ett slags historisk (eller allegorisk) kostymdans, och den bästa beskrifningen därpå får man i själfva verket strax i det följande.
8 Alcancias, de bekanta sparbössorna af lera, som man brukar ge åt barn och som endast hafva en öppning upptill för att stoppa ned slantarna, så att man måste slå sönder sparbössan för att tömma henne.
Det säges icke uttryckligt, ehuru det väl är troligt, att de här använda varit fyllda med mynt; eljest kunde de äfven hafva innehållit välluktande ämnen eller andra eleganta småsaker, som anstode en rik friare. Men därjämte förekomma alcancias de fuego, som voro fyllda med brännbara ämnen och således motsvarade de moderna handgranaterna; enligt Covarrubias skall det till och med hafva händt att man stoppat ormar i dem. Så gick det till i krig på den tiden.
9 De s. k. romerska kattorna tyckas hafva varit af någon stor ras; af deras skinn gjordes penningpungar, nämligen en af hvart helt skinn, och hos Cervantes samt andra spanska författare förekommer därför ofta gato del dinero i stället för bolsa del dinero, liksom äfven i Tyskland man säger Geldkatze om ett lifbälte att bära penningar i.
10 Sp. el rey es mi gallo. Vid tuppfäktningar kallades den tupp, som såg starkast och modigast ut, för el rey (kungen), och på honom höllos då vad efter råd och lägenhet. Sancho menar således att den förnämsta tuppen är hans, den som han håller på. Ordspråket är mycket allmänt, och tuppfäktningar förekomma än i dag, ehuru mera i smyg; de stå i grymhet icke det minsta efter tjurfäktningarna.
11 Sancho witzar på sitt vanliga sätt. Han säger nämligen: si viene á mano, y aunque no venga sino al pié, och den första delen af detta uttryck är ett ofta förekommande talesätt, som egentligen betyder »om det kommer till hands», och däraf som det bär till» eller helt enkelt »kanske»; men ordet hand har väckt tanken på fot, och så fortsätter han »och äfven om det kommer bara till fots», hvilket är ett rent nonsens, ungefär som om man t. ex. skulle säga i svenskan: »Jag är färdig att gå dig tillhanda, ja äfven till fota, om du vill.»
12 Detta ställe ur Horatius är redan en gång citeradt af författaren själf i företalet till förra delen, sid. 7.