186
största viljefrihet hvartill jag är i stånd räcker jag dig alltså min hand såsom din rättmätiga maka och mottager din, så vida du räcker mig den af fri vilja, utan att den olycka, hvari din öfverilade handling störtat dig, förvirrar ditt medvetande eller beröfvar dig det.»
— »Ja, jag räcker dig den, svarade Basilio, hvarken skakad eller förvirrad till mina sinnen, utan med det klara förstånd som Himlen behagat förläna mig, och således gifver jag och öfverlämnar mig åt dig såsom din äkta make.»
— »Och jag åt dig såsom maka, svarade Quiteria, antingen du nu lefver i många år eller man ur mina armar bär dig till grafven.»
— »Denne unge man talar alltför mycket för att vara så svårt svårad», anmärkte Sancho Panza. »Laga för all del så att han slutar upp med detta förälskade prat och i stället sörjer för sin själ, hvilken efter mitt förmenande snarare sitter i hans tunga än sväfvar mellan hans läppar.»
Då nu Basilio och Quiteria lagt sina händer i hvarandras, gaf kyrkoherden dem rörd och med tårar sin välsignelse samt bad till Himlen att den måtte bevilja den nygiftes själ ro. Men knappt hade denne undfått den prästerliga välsignelsen, förrän han raskt och vigt reste sig på sina fötter och med aldrig förut sedd ledighet utdrog den stilett, hvartill hans kropp tjänat såsom slida. Alla de omkringstående råkade i stor förvåning, och några bland dem, som voro mera enfaldiga än skarpsinniga, började med hög röst ropa: »Underverk, ett underverk!» Men Basilio sade: »Sägen icke underverk, underverk: utan fintlighet, fintlighet!»
Den förvånade och bestörte kyrkoherden skyndade att med båda händerna undersöka såret, hvarvid han fann att Basilios stilettklinga hade icke gått genom hull och refben, utan genom ett med blod fylldt järnrör, som var skickligt anbragt på rätt ställe; och blodet var, såsom man sedermera erfor, så tillredt att det ej kunde stelna. Följaktligen ansågo sig kyrkoherden och Camacho jämte alla de kringstående såsom bedragna och förhånade. Bruden lät emellertid ej förmärka att skämtet misshagat henne; tvärtom, då hon hörde påstås att denna vigsel ej kunde vara giltig, eftersom den varit bedräglig, genmälde hon att hon på nytt bekräftade densamma. Däraf drogo alla den slutsatsen att hela saken blifvit planlagd med båda parternas vett och vilja, och Camacho och hans anhängare blefvo häröfver så uppbragta att de ville handgripligen utkräfva hämnd; många af dem stormade med dragna
