198
4 Om Giralda och Guisandos tjurar se har ofvan sid. 127 not. 1 och 2. — Magdalenas ängel satt som väderflöjel på Magdalenakyrkan i Salamanca och lärer ha varit så vanskaplig, att han gällde för en af stadens märkvärdigheter. — Leganitos och Lavapiés lågo på Cervantes’ tid utanför Madrid, men hafva för längesedan intagits inom stadens hank och stör. — Om de sägner som knöto sig till de andra uppgifna ställena särskildt de många brunnarna, vet man nu för tiden ingenting särskildt.
5 Denne Polydorus Vergilius († 1555), föddes i Urbino, men kom till England för att uppbära Peterspenningen och intog genom sin kvickhet konung Henrik VIII så, att denne gaf honom ett ämbete som ärkediaconus vid domkyrkan i Wells och uppdrog åt honom att skrifva Englands historia. Han fullgjorde detta värf, och man har dessutom af honom åtskilliga andra arbeten, däribland ett De inventoribus rerum, hvilket är det som åsyftas i texten. Som författare anses han ytlig och ej fullt pålitlig i sina uppgifter.
6 Det dråpliga arbete, för hvilket här redogöres, har emellertid aldrig sett dagen, och man sväfvar ännu i okunnighet om, huruvida Cervantes med kusinen åsyftat någon verklig person.
7 Lucifer, d. ä. ljusbringaren, var i den antika mytologien son af Aurora (morgonrodnaden), framför hvilken han drager fram på en hvit häst, och han betecknade således morgonstjärnan (Venus) som planet; men han kunde äfven föreställa aftonstjärnan (Hesperus) och hade då en svart häst. — Hos de kristna har ordet fatt en annan betydelse med anledning af några verser hos profeten Esaias (14 kap. v. 12—15), enligt nya öfversättningen så lydande: »Huru är du af himmelen fallen, du glänsande stjärna, du morgonrodnadens son, huru blef du slagen till marken, du som nedslog folken! och du sade i ditt hjärta: ’Till himmelen vill jag uppstiga, ofvanom Guds stjärnor vill jag resa min tron och taga min plats på gudaberget långt i norr. Jag vill stiga upp på molnens höjder, jag vill göra mig jämlik med den Högste’. Men till dödsriket fick du nedstiga, längst ned i grafven.» Detta gällde (tydligt nog) konungen af Babylonien, men missförstods af kyrkofäderna, som tydde det på djäfvulen, och så utbildade sig legenden om Lucifer såsom afgrundsfurste, en legend hvilken, som bekant, äfven hos protestanterna vunnit stor utbredning, förnämligast väl genom Milton’s Det Förlorade Paradiset.
8 Nära byn La Alberca, omkring 40 kilometer från Ciudad Rodrigo, ligger ett rätt högt berg, som af okänd anledning fått namnet La Peña de Francia; på dess topp upptäckte, enligt sägnen, en student, Simon de Vela, år 1434 en undergörande bild af den Heliga Jungfrun, hvilken skulle hafva varit dold där ända sedan Goternas undergång (711). Tre år senare lät konung Johan II uppföra ett dominikanerkloster på platsen; under fransmännens invasion i början af 1800-talet öfvergafs det af munkarna och stod öde, men de fromma Albercaboarna räddade madonnabilden, som ännu en gång hölls dold i några år, tills bättre tider kommo.
9 En kyrka och ett kloster i staden Gaeta i södra Italien; genom sitt läge voro de synliga långt ut till hafs och på grund däraf föremål för mycken åkallan af sjöfarande.
