gar, ty, för att behaga D. Quijote, här i egen person närvarande, skulle jag uppoffra alla fördelar i världen. Emellertid, emedan jag är honom det skyldig och för att göra honom ett nöje, vill jag nu sätta upp min dockteater och bereda alla här i värdshuset en förströelse, och det utan någon betalning.»
När värden fick höra detta, vardt han öfvermåttan glad, och utvisade ett ställe där teatern kunde uppsättas, hvilket skedde på ett ögonblick. D. Quijote var ej rätt belåten med apans spående, emedan det tycktes honom orimligt att en apa skulle kunna spå, det måtte nu vara om tillkommande eller förflutna ting. Medan mäster Pedro ställde i ordning sin dockteater, drog han sig därför undan med Sancho till en vrå af stallet och sade till denne, utan att höras af någon annan: »Hör på, Sancho, jag har noggrant öfvertänkt denna apas sällsamma talang, och anser för min del att denne mäster Pedro, hennes herre, måste hafva ingått en tyst eller uttrycklig traktat med bin onde.»
— »Är det en traktat med hin onde, sade Sancho, så går det väl inte så tyst till, och, har han lagat till den, så lär den väl aldrig vara för fin heller[1]; men hvad kan en sådan traktat göra den här mäster Pedro för godt?»
— »Du förstår mig ej, Sancho. Jag vill bara säga så mycket som att han måste med hin onde hafva ingått en öfverenskommelse om att denne ingifver apan den där förmågan, så att mäster Pedro därmed kan förtjäna sitt uppehälle, men, sedan han blifvit rik därpå, måste han gifva honom sin själ till arf och eget, ty det är just hvad denne människosläktets lede fiende åtrår. Det, som föranleder mig att tro detta, är att jag gifvit akt därpå, att apan svarar blott angående det närvarande och det förflutna, och längre sträcker sig icke hennes kunskap. Om det tillkommande vet hon ingenting, utom hvad hon kan gissa sig till, och icke ens det alltid; ty Gudi allena är det förbehållet att veta dagar och stunder, och för honom finnes det hvarken tillkommande eller förflutet, för honom är allting närvarande. När det nu förhåller sig så, såsom det otvifvelaktigt gör, så är det tydligt att denna apa talar genom djäfvulens ingifvelse, och det förundrar mig att man icke anklagat henne inför den heliga inkvisitionen och förhört henne grundligt och utrannsakat i kraft af hvilken ande hon spår; ty helt visst känner denna apa icke till stjärntyderi, ej heller uppställer vare sig hennes herre eller hon själf eller förstå de att uppställa de figurer som kallas en människas horoskop, hvilka nu för tiden användas så allt
- ↑ D. Quijote säger pacto tácito ó expreso con el demonio, och i sitt svar bortbyter Sancho pacto mot patio, och expreso mot espeso. Sammanhanget i D. Quijotes ord borde dock förbjuda en sådan förblandning, som äfven är litet orimlig därför, att det ju är en rätt betydlig skillnad i uttalet på pacto och patio. Ej stort bättre äro öfversättarnas försök med Pakt och Paket (Braunfels), paktum och faktum (A. L.), m. fl., för att icke tala om det här gjorda.
