226
mänt i Spanien, att det icke finnes nagot kvinnfolksstycke eller småsven eller skoflickare, som inte dristar sig att ställa ett horoskop lika lätt som han tager upp knekten ur en kortlek på marken, och hvarvid de genom sina lögner och sin okunnighet fördärfva vetenskapens underbara sanning. Jag har hört talas om en förnäm dam, som frågade en af dessa horoskopställare huruvida hennes lilla knähynda skulle bli dräktig och få ungar, och huru många och af hvad färg de blifvande valparna skulle bli. Hvarpå herr stjärntydaren ställde sitt horoskop och svarade, att hyndan skulle bli dräktig och få tre valpar, den ene grön, den andre röd, och den tredje brokig, men blott under den förutsättning att den ofvannämnda hyndan parade sig mellan elfva och tolf om dagen eller om natten, och att det skedde på en måndag eller en lördag. Och hvad som inträffade, det var att hyndan två dagar senare dog, därför att hon förätit sig; men herr horoskopställaren gällde lika väl på ort och ställe för den skickligaste stjärntydare, liksom alla eller de flesta horoskopställare gälla som sådana.»
— »Jag skulle ändå önska, inföll Sancho, att Ers Nåd sade åt mäster Pedro att han skulle fråga sin apa, huruvida det var något verkligt med det som vederfors Ers Nåd i Montesinos’ håla; ty jag för min del tror, med Ers Nåds förlof, att alltsammans bara var bländverk och lögn, eller åtminstone drömsyner.»
— »Det kunde väl vara möjligt, återtog D. Quijote; jag skall emellertid göra som du rådt mig, ehuru jag därvid hyser en viss, jag vet ej rätt hvad för slags betänklighet.»
Just i detsamma kom mäster Pedro för att hämta D. Quijote och säga till honom, att dockteatern redan vore i ordning; hans Nåd torde vara god och komma och se på den, ty det vore den värd. D. Quijote meddelade honom sin afsikt och bad honom genast tillsäga apan, att hon måtte gifva honom någon upplysning, huruvida vissa saker som han upplefvat i Montesinos’ håla vore dröm eller verklighet; honom åtminstone förefölle det som om de vore en blandning af bådadera.»
Utan att svara ett ord kallade mäster Pedro härpå åter till sig sin apa, ställde henne framför D. Quijote och Sancho och sade: »Hör, kära apa, denne riddare begär att få veta huruvida vissa saker, som vederforos honom i en håla som kallas Montesinos’ håla, voro falska eller sanna.» Samtidigt gaf han henne det vanliga tecknet; apan hoppade upp på hans vänstra axel och låtsade hviska honom någonting i örat, hvarpå mäster Pedro genast sade: »Åpan säger att hvad Ers Nåd sett
