tryckarens förvållande, det i första delen aldrig blifvit anfördt när och på hvad sätt det skedde, så har detta gifvit många personer anledning till allehanda funderingar, i det de gåfvo författarens klena minne skulden för felet på tryckeriet. Men, kort sagdt, Ginés stal henne, medan Sancho Panza satt och sof på henne, hvarvid han använde det listiga förfaringssätt som en gång blifvit användt af Brunelo när denne stal hästen undan benen på Sacripante, då han belägrade Albraca; och längre fram återfick Sancho sin åsna, såsom redan berättats.
Rädd att blifva uppspårad al rättvisans tjänare, som sökte efter honom för att bestraffa honom för hans otaliga bofstreck och förbrytelser, — hvilka voro så talrika och så märkvärdiga, att han själf fyllt en tjock bok med att berätta dem. — beslöt alltså denne Ginés att vandra öfver till konungariket Aragonien, sätta en lapp för sitt vänstra öga och ägna sig åt marionettspelarens yrke, ty härpå förstod han sig utmärkt väl, liksom äfven på taskspeleri. Nu hände sig att han ef några frigifna kristna, som kommo från Berberiet, tillhandlade sig den förutnämnda apan, hvilken han inlärde att, så ofta han gaf henne ett visst tecken, hoppa upp på hans axel och hviska honom något i örat eller åtminstone låtsa som om bon gjorde det. Sedan detta lyckats honom, brukade han för hvarje gång, innan han med sin dockteater och sin apa gjorde sitt inträde i den by som han för tillfället ämnade besöka, att uti närmaste by, eller af hvem han bäst kunde, göra sig underrättad om hvilka särskilda händelser tilldragit sig i den ifrågavarande byn och hvilka personer de vederfarits, och detta inpräglade han sedan noggrant i minnet. Det första han sedan gjorde, var att förevisa sin teater, på hvilken han framställde än en, än en annan historia, men alltid någon munter, nöjsam och allmänt känd. Sedan föreställningen var slut, talade han om sin apas konster och berättade för folket, att hon utgissade alla förflutna och närvarande ting, men på de tillkommande inläte hon sig ej. För svaret på hvarje särskild fråga fordrade han två realer, men för somliga frågor gjorde han det också billigare, allt efter som han utforskat de spörjandes omständigheter. Mången gång kom han också i hus, hvars invånares lefnadsöden han kände till, och då, äfven om man för att slippa betala icke frågade honom om någonting, gjorde han tecknet åt sin apa och förklarade genast att denna sagt det och det, hvilket fullkomligt öfverensstämde med verkliga förhållandet. Härigenom förvärfvade han ett obeskrifligt stort förtroende, och alla sprungo efter honom. Andra gånger
