Noter.
1 Originalet har också en tämligen tarfig ordlek: por sus pasos contados y por contar.
2 Allt detta i fullaste öfverensstimmelse med riddareromanerna, där oräkneliga exempel förekomma på det som D. Quijote här anför. Om barfotamunkarna, se not. 7 på sid. 60 i delen I. 2.
3 Ett svagt försök, efter Braunfels, att återgifva Sanchos missuppfattning af originalets longincuos, hvilket han gör till lógicos, något som just ej heller är så lyckadt, då orden hafva tonen på olika stafvelse och saledes icke gärna borde kunna förblandas.
4 Dessa berg äro mera bekanta i sagan än i verkligheten; de omtalas emellertid af flera bland forntidens författare och förläggas än till Scytien, än till Sarmatien.
5 Sancho kommer åter med en af sina evinnerliga ordvrängningar och förplumpar sig så groft, att det får anses som en ren vinst att hans ord ej kunnat återgifvas annorlunda än som skett. Det förutsättes härvid att han tyckt sig höra kosmograf uttalas ungefär som korsmegraf, och Ptolemeus som Tollemeus. Ordet tollig förekommer i svenska bygdemål och är liktydigt med tokig.
6 Detta förefaller som en åkta »skepparhistoria»; men Clemencin uppgifver, att den på fullt allvar berättas i den berömde geografen Abraham Ortelii år 1595 i Antwerpen tryckta Theatri orbis terrarum Parergon; den ifrågavarande märkvärdiga företeelsen påstås inträffa sedan fartygen passerat Azorerna.
7 Y aun algos svarar Sancho, och dessa hans ord, som tillika innehålla en grammatikalisk bock, hafva så väl på grund häraf som för situationens skull ifrån första stund förefallit så genomlöjliga, att de än i dag begagnas ordspråksvis. I sak har det blifvit anmärkt, att Sanchos här med sådan framgång gjorda rön icke står rätt väl tillsammans med det som längre fram (i 62:a kapitlet) både han själf och D. Quijote säga om hans snygghet.
8 Ett hos spanjorerna ofta förekommande talesätt, som anspelar på andra boken i Vergilii Eneid, där Trojas undergång förtäljes; företrädesvis har man väl tänkt på v. 290:
eller på v. 325,6:
Gloria Teucrorum.
