268
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Hvilket handlar om många och viktiga ting.
Obeskrifligt stor var den glädje som Sancho kände, då han såg sig efter sitt förmenande i hög gunst hos hertiginnan; ty, begifven som han var på vällefnad, rann det honom genast i hågen att han i hennes slott skulle finna detsamma som han funnit hos D. Diego och Basilio, och därför grep han tillfället i kalufven, när och var det erbjöd sig åt honom, så snart det gällde att pläga sig väl.
Här berättar historien att, innan de ankommo till villan eller lustslottet, red hertigen i förväg och utdelade åt sin tjänstepersonal befallning om huru de skulle behandla D. Quijote. När denne nu tillsammans med hertiginnan anlände till slottsgrindarna, framträdde i samma ögonblick därifrån två lakejer eller ridknektar, klädda i präktiga fotsida rockar, af det slag som kallas hemmadräkter[1], förfärdigade af det finaste karmosinröda atlas, togo honom om lifvet och lyfte honom i största hast af hästen, i det de sade till honom: »Täckes Ers Härlighet vilja träda fram och hjälpa vår nådiga fru hertiginna att stiga af!»
D. Quijote gjorde så, och med anledning däraf växlades å ömse sidor stora höflighetsbetygelser; men till slut segrade hertiginnans ståndaktighet, ty hon ville ej stiga af sin passgångare eller låta sig nedlyftas annat än i sin gemåls armar, sägande att hon ej ansåge sig värdig att betunga en så förnäm riddare med en så onödig börda. Hertigen infann sig slutligen för att hjälpa ned henne, och vid inträdet på den stora inre gården närmade sig två sköna jungfrur och kastade öfver D. Quijotes axlar en vid mantel af finaste scharlakan, och inom ett ögonblick uppfylldes alla gallerier omkring gården af det hertigliga parets tjänare och tjänarinnor, hvilka ropade med hög röst: »Välkommen, alla vandrande riddares blomma och pärla!» Och allesammans eller åtminstone de flesta af dem göto flaskor af välluktande vatten öfver D. Quijote och det hertigliga paret. D. Quijote förundrade sig högeligen öfver allt detta, och detta var den första dag, som han helt och hållet ansåg och trodde sig vara en verklig och ej
- ↑ Jag har ej kunnat finna något annat på detta ställe användbart uttryck för originalets ropas de levantar, som annars betyder morgondräkt, nattrock.
