utkläckt ett så fiffigt skälmstycke. Inte heller tror jag att min herre är så förryckt, att han efter en så svag och klen försäkran som min kunde sätta tro till något som ligger så bortom all rimlighet. Emellertid, señora, är det ändock inte rätt om Ers Välvillighet för den skull anser mig för en elak människa; ty en kålstock som jag är inte förbunden att utrannsaka de afskyvärda trollkarlarnas tankar och illfundigheter. Jag hittade på det där för att slippa bannor af min herre D. Quijote, och icke i afsikt att göra honom någon skada; och om saken aflupit tvärtom, så finnes det en Gud i himmelen som dömer våra hjärtan.»
— »Så är det visserligen, sade hertiginnan; men säg mig nu, Sancho, hvad är det här som ni nu talar om Montesinos’ håla? Det skulle vara roligt att veta.»
Härpå berättade Sancho för henne ord för ord hvad som här anförts om detta äfventyr; och, sedan hertiginnan åhört det, sade hon: »Af denna tilldragelse kan man sluta dels att, eftersom den store D. Quijote säger att han där såg samma bondflicka, som Sancho träffade utanför Toboso, så är hon utan tvifvel Dulcinea, dels ock att trollkarlarna här i trakten äro ganska verksamma och nästan för mycket begifna på att få veta allting.»
— »Det säger jag också, genmälde Sancho Panza; om vår fröken Dulcinea af Toboso är förtrollad, så är det så mycket värre för henne, men inte skall jag inlåta mig med min herres fiender, för de äro nog både många och elaka! Men sant är det, att den jag såg var en bondjänta, och bondjänta tog jag henne för, och bondjänta trodde jag henne vara, och om hon lika fullt var Dulcinea, så kommer det inte på min räkning och får inte gå ut öfver mig, eller ock skall svärdet göra slag i saken![1] Nej, utan mig skall man komma till vid alla möjliga tillfällen och med alla möjliga påståenden: Sancho har sagt det, Sancho har gjort det, Sancho är här, Sancho är där, som om Sancho vore den förste bäste, och inte densamme Sancho som redan går omkring i böcker öfver hela vida världen, såsom Simson Carrasco sagt mig, hvilken åtminstone är Salamanca-kandidat, och sådana personer få inte ljuga, undantagandes om det just faller dem in eller det eljest bär mycket bra till för dem. Så att det är inte värdt att någon ger sig i tag med mig, och, alldenstund jag äger ett godt rykte och, efter hvad jag hört min herre säga, ett godt namn är mera värdt än stora rikedomar, så kläm hit med ståthållarskapet, så skall man få se på storverk;
- ↑ Det spanska uttrycket är: sobre ello morena! Men det sistnämnda ordet betyder antingen en mörkhyllt kvinna (en brunett) eller en brun limpa, och ingendera betydelsen passar här. Det kan därför hända att Baretti har rätt i sin förmodan, att i detta speciella fall morena kanske är »a sword to kill Moors with».
