42
Vill nu någon veta ännu mer om mig, så står jag har och är färdig att stå till svars om det så vore inför kungen i egen porsjon, och ingen har rätt att lägga sig i huruvida jag hade någonting med mig hem eller ej, huruvida jag gaf ut någonting eller ej. Ty skulle de käppslängar som jag fått på resan bli mig utbetalade i pengar, så skulle an en gång hundra guldmynt inte förslå att betala mig ens hälften, äfven om hvarje slag inte uppskattades till mer än fyra maravedís; och en hvar må gå tillrätta med sig själf och inte inlåta sig på att utgifva hvitt för svart och svart för hvitt, ty en hvar är sådan som Gud skapat honom, och ofta ändå värre.»
— »Jag skall komma ihåg, sade Carrasco, att göra historiens författare uppmärksam på att, såvida han låter trycka den ännu en gång, han icke glömmer hvad den redlige Sancho sagt; därigenom kommer den att få betydligt större värde än hvad den nu har.»
— »Finnes det eljest någonting i boken som borde rättas, herr kandidat?» frågade D. Quijote.
— »Ja, det måtte ännu finnas åtskilligt, svarade den förre; men intet torde vara af så stor vikt som de omtalade ställena.»
— »Har författaren tilläfveniyrs utlofvat ännu en del?» sade D. Quijote.
— »Nog har han lofvat, svarade Simson, men han säger att han ännu icke funnit den och att han icke vet hvem som har den, och följaktligen äro vi ovissa om huruvida den kommer ut eller ej. Och såväl af denna anledning, som också emedan somliga säga: ’Delarna numro två duga aldrig till något’, och andra: ’Det har redan blifvt skrifvet tillräckligt om D. Quijote’, så förmodar man att någon andra del ej kommer; ehuru andra, som äro födda snarare under den glade Jupiters än under den dystre Saturni stjärna[1], äro af annan åsikt och säga: ’Hit med flere Don-Quijoterier! Låt D. Quijote gå på med att storma an mot fienden, och Sancho Panza med att prata, det må nu vara hvad det vill, ty vi skola alltid ha roligt åt dem’.»
— »Men hvad ämnar då författaren göra?» sporde D. Quijote.
— »Hvad han ämnar göra? återtog Simson; i samma ögonblick som han träffar på historien, den han med största ifver eftersöker, ger han på fläcken ut den i tryck, hvartill han känner sig manad mera af den fördel än af något slags berömmelse, som dess utgifvande bereder honom.»
- ↑ Planeterna ansågos i äldre tider öfva ett stort inflytande på människors lynnen och öden. Allmänneligen gällde Jupiter för lyckosam, Saturnus däremot för ogynnsam; den förre gaf en glad, den senare en dyster och sorglig världsåskådning.
