50
honom känna vi, och jag vet att han har ett godt öga till flickan, och med honom, som är var jämlike, kommer hon att bli väl gift, och då få vi alltid ha henne i vår närhet, och då bli vi alla som ett, föräldrar och barn, barnbarn och svärbarn, och Guds frid och välsignelse skall vara med oss alla; och gå nu inte I och gift bort henne där vid hofvet och i stora förnäma palatser, där människorna inte förstå henne och hon inte längre förstår sig själf.»
— »Kom hit, ditt dumma kräk, ditt satans kvinnfolk! sade Sancho; hvarför vill du nu, utan att veta huru eller hvarför, hindra mig från att gifta bort min dotter med någon som skänker mig barnbarn, hvilka man kallar ers Nåd? Vet du, Teresa, jag har alltid hört sägas af dem som voro äldre än jag, att den som ej begagnar sig af lyckan då hon kommer till honom, han får ej beklaga sig om hon går honom förbi. Det vore inte förståndigt att stänga igen dörrn för henne, nu då hon klappar på; låtom oss segla framåt med den förliga vind som nu blåser för oss.»
(Med anledning af detta sätt att uttrycka sig, såväl som af hvad Sancho längre ned yttrar, sade denna historias öfversättare att han ansåg föreliggande kapitel understucket.)
— »Inser du inte, din dumma gås, fortfor Sancho, att det är rätt bra om jag med hela min person råkar in i ett indräktigt ståthållarskap, som drager oss upp ur smutsen, och att jag gifter bort Marisancha med hvem jag vill, och du skall få se hur folket kallar dig Doña Teresa Panza, och du sitter i kyrkan på en matta af ylle och siden och på kuddar med fina bårder, till förargelse och förtret för adelsdamerna i trakten? Åh nej, utan alltid stanna i samma stånd och omgifning, utan att hvarken växa till eller förminskas, liksom ett broderadt beläte på en altarduk! Men därom skola vi nu inte tala mera; Lill-Sancha skall bli grefvinna, om du också käbblar emot aldrig så mycket.»
— »Besinnar I nu allt hvad I säger, min gubbe? genmälde Teresa. Nå väl, jag fruktar i alla fall att min dotters grefvinnestånd blir hennes olycka. I gör som I vill, antingen I nu gör henne till hertiginna eller prinsessa, men det säger jag, att aldrig sker det med min vilja och mitt samtycke. Allt hitintills, käre vän, har jag hållit på jämlikhet, och jag kan inte med att folk tar sig en hög ton utan den minsta anledning därtill. Namnet Teresa har jag fått i dopet, Teresa helt rätt och slätt, utan påhäng, utan utkrusning eller krimskrams med Don eller Doña. Cascajo hette far min, och, där-
