76
sådant rykte bättre för denna världen och för den andra, än det hvilket alla hedniska kejsare och vandrande riddare, som funnits till, någonsin hafva efterlämnat eller komma att efterlämna.»
— »Jag måste medgifva att äfven detta är sant», svarade D. Quijote.
— »Denna ära, denna nåd, dessa företräden framför alla andra, återtog Sancho, tillkomma alltså helgonens kroppar och kvarlefvor, hvilka med vår heliga moder Kyrkans gillande och tillstånd äga lampor, vaxljus, bårtäcken, kryckor, målningar, hårlockar, ögon och ben, med hvilka de föröka andakten och förstora sitt rykte såsom kristna. Helgonens kroppar eller deras kvarlefvor, dem bära konungarna på sina axlar, och de kyssa bitar af deras benknotor, pryda och utsmycka med dem sina bönkapell och sina dyrbaraste altaren.»[1]
— »Hvad skall jag efter din mening, Sancho, draga för slutsatser af allt hvad du sagt?» sporde D. Quijote.
— »Jag menar, svarade Sancho, att vi böra ge oss till att bli helgon, och då skola vi på kortare tid vinna det rykte vi eftersträfva. Och betänk, señor, att i går eller i förrgår (ty så kan man ju i alla fall säga, då det är så kort tid sedan,) blefvo två obetydliga barfotamunkar förklarade för helgon eller åtminstone för saliga; de hade järnkedjor, med hvilka de omlindade och plågade sin kropp, och det anses nu såsom en synnerlig lycka att få vidröra och kyssa kedjorna, och de hållas i högre vördnad än Rolands svärd, som vår herre konungen, den Gud bevare![2] har i sin rustkammare. Således, nådig herre, skattas det högre att vara en liten ödmjuk klosterbroder af hvilken orden som helst, än en tapper vandrande riddare; två dussin gisselslag på ens egen rygg uträtta mera hos Gud än två tusen lansstötar, man må nu med dem träffa jättar eller vidunder eller drakar.»
— »Allt detta förhåller sig verkligen så, genmälde D. Quijote; men vi kunna icke alla gå i kloster, och det gifves många vägar på hvilka Gud leder de sina till himlen; också ridderskapet är en andlig orden; det finnes riddarehelgon i den himmelska härligheten.»
— »Ja, svarade Sancho; men jag har hört sägas att det finns flere munkar i himlen än vandrande riddare.»
— »Det kommer sig däraf, gaf D. Quijote till svar, att munkarnas antal är större än riddarnas.»
— »Men det finns i alla fall bra många vandrande riddare», sade Sancho.
- ↑ Allt detta förekom, och förekommer väl ännu mångenstädes, i katolska länder; särskildt vet man alldeles bestämdt att så väl den bigotte Filip den Andre som hans ättlingar och efterträdare på spanska tronen, dels af egen drift, dels måhända äfven under Inkvisitionens tryck, deltagit på det sätt här framställes, i dylika religiösa högtidligheter.
- ↑ Detta que Dios guarde är det af ålder brukliga tillägget vid nämnandet af den regerande konungens eller drottningens namn. För aflidna personer bifogas ofta ett q e. g. e. = que en gloria esté (som må finnas i den eviga saligheten)! Officiella skrifvelser afslutas vanligen med ett Dios guarde á Vd muchos años (Gud bevare eder i många år)!
