80
förorsakade skuggan, fick syn på ett torn och märkte nu, att den omtalade byggnaden icke var någon konungaborg, utan den förnämsta kyrkan i staden, hvarpå han sade: »Sancho, vi ha kommit rakt på kyrkan.»
— »Det ser jag nog, svarade Sancho, och gifve Gud att vi inte råka på vår graf! Det är inte något godt tecken att stryka omkring på kyrkogårdar vid denna timme; isynnerhet som, om jag inte missminner mig, jag har sagt Ers Nåd att frökens hus ligger i en återvändsgränd.»
— »Gud fördöme dig, din galning! utropade D. Quijote; hvar har du någonsin sett att konungars borgar och palats ligga vid återvändsgränder?»
— »Señor, svarade Sancho, hvarje ort har sin sed, och kanske brukas det här i Toboso att uppföra palats och stora byggnader vid trånga gränder. Därför beder jag Ers Nåd att låta mig söka här i ett par gator eller gränder, som ligga i min väg; det kunde ju vara en möjlighet att jag i något hörn stötte på den där konungaborgen — och måtte jag få se den uppäten af hundar, så som vi löpa efter den både kors och tvärs!»
— »Tala med vördnad om de saker som angå min härskarinna, inföll D. Quijote; låt oss bedrifva saken i fred och lugn och ej kasta yxan i sjön.»[1]
— »Godt, jag skall hålla mig i skinnet, svarade Sancho; men huru skall jag väl tålmodigt kunna stå ut med att Ers Nåd begär att jag, som en enda gång sett vår nådiga frökens hus, ändock alltjämt skall känna igen det och kunna hitta dit midt i natten, då inte en gång Ers Nåd själf hittar det, som ju likväl måste ha sett det tusentals gånger?»
— »Du gör mig alldeles förtviflad, Sancho», sade D. Quijote. »Hör på, din bakdantare! har jag ej tusen gånger förklarat för dig att jag icke i hela mitt lif skådat den oförlikneliga Dulcinea[2] eller någonsin öfverskridit tröskeln till hennes palats, och att jag blifvit förälskad i henne blott af hörsägen och genom hennes stora rykte för skönhet och förstånd?»
— »Nu hör jag det, svarade Sancho; och därför säger jag att, eftersom Ers Nåd inte sett henne, så har jag det inte heller.»
— »Det är icke möjligt, genmälde D. Quijote; åtminstone har du redan sagt mig att du såg henne vanna hvete, den där gången då du hade med dig till mig svaret på det bref, som jag skickade till henne genom dig.»
- ↑ Sp. echar la soga tras el caldero = att kasta repet efter brunnshinken.
- ↑ Detta stämmer icke med hvad D. Quijote sade om sin personliga bekantskap med Dulcinea, när han beredde sig till botöfningen i Sierra Morena (sid. 222 i delen I. 2). Olikheten i uppgifter beror väl helt enkelt på glömska eller förbiseende af författaren.
