2 Nämligen att han (i 31 kap. af förra delen) sagt sig hafva besökt Dulcinea i hennes hem.
3 De fleste utgifvare hafva här tämligen onödigt ändrat texten, så att den kommer att betyda: antingen ser jag illa eller också måste den där stora mörka massan, som man varsnar härifrån, etc.
4 Sp. echar la soga tras el caldero = att kasta repet efter brunnshinken.
5 Detta stämmer icke med hvad D. Quijote sade om sin personliga bekantskap med Dulcinea, när han beredde sig till botöfningen i Sierra Morena (sid. 222 i delen I. 2). Olikheten i uppgifter beror väl helt enkelt på glömska eller förbiseende af författaren.
6 Med dessa ord begynner en gammal romans om slaget vid Roncesval; rörande detta jämf. not. 5 på sid. 18 i delen I. 1.
7 Enligt folkvisan var moren Calaínos förälskad i prinsessan Sibilla, som dock ej ville besvara hans kärlek förr än han bringat henne de tre franska pärerna Oliviers, Rolands och Renauds af Montauban hufvuden; Calaínos begifver sig till Paris och öfvervinner där kejsarens systerson Baudouin (sp. Valdovinos), som var den yngste af de Tolf pärerna, men blir sedan själf öfvervunnen och dödad af Roland. Clemencin anmärker, att dessa s. k. coplas de Calaínos blifvit ett proverbielt talesätt för att uttrycka dumma och fadda yttranden eller skrifter om obetydliga ämnen.
TIONDE KAPITLET.
Hvari omtalas Sanchos konstgrepp för att förtrolla fröken Dulcinea, jämte andra likaså löjliga som sannfärdiga händelser.
Då författaren till denna stora historia kommer till förtäljandet af hvad han berättar i detta kapitel, säger han sig gärna hafva velat förbigå det med tystnad af fruktan för att ingen skall tro honom, ty D. Quijotes stora galenskaper uppnådde här höjdpunkten och gränsen af de allra största upptänkliga dylika, ja de gingo ännu ett par flintbösshåll utöfver de största. Men oaktadt denna fruktan och dessa farhågor har han dock slutligen nedskrifvit dem och det alldeles såsom riddaren företog sig dem, utan att lägga till eller taga ifrån historien ett grand sanning och utan att det minsta be-
