92
de på det där stället sågo ut som om hon kommit till världen med dem.»
— »Jag tror det, min vän, genmälde D. Quijote; ty naturen har icke danat någonting på Dulcinea som ej är fulländadt; och därför, om hon så hade hundrade märken sådana som det du omtalar, så skulle de på henne icke vara födelsemärken, utan glänsande månar och stjärnbilder. Men, säg mig, sadeln som du spände fast åt henne och som förekom mig såsom en åsnesadel, var den en vanlig fruntimmerssadel eller en med ryggstöd?»
— »Den var ingenting annat, svarade Sancho, än en sadel med höga bommar fram och bak och med ett schabrak som är värdt ett halft konungarike, så praktfullt var det.»
— »Och att jag inte fick se allt detta, Sancho! sade D. Quijote; nu säger jag åter och kommer att säga det tusen gånger, att jag är den olyckligaste bland människor.»
Den skälmen Sancho hade mycken möda att hålla inne sitt skratt, då han hörde sin på ett så kostligt sätt lurade herres galenskaper. Ändtligen sedan de växlat ännu ganska många ord med hvarandra, stego de åter upp på sina ök och följde vägen till Zaragoza, dit de ämnade ankomma i tillräckligt god tid för att vara med om de praktfulla festligheter, som årligen pläga hållas i denna lysande stad. Men innan de anlände dit, upplefde de så många, så stora och så nymärliga ting, att de förtjäna nedskrifvas och läsas, såsom man kommer att se i det följande.
Noter.
1 Dessa båda verser förekomma i flera gamla folkvisor och hade redan i XV:de seklet öfvergått till ett allmänt begagnadt ordstäf; det låg därför nära till hands för Sancho att använda dem.
2 Sp. oxte puto, allá darás rayo = bort med dig, otäcka karl! du, åskvigg, slå ned på det där (andra) hållet! Här föreligger en sammanställning af två stäf, af hvilka det förra, som nu är föräldradt, användes för att med ovilja liksom skjuta eller kasta ifrån sig något, hvaraf man väntade sig olycka eller förargelse; därför kombinerades det ofta med det senare, som i fullständig lydelse har en fortsättning: que no en mi sayo = och inte i min rock (på mig) eller: en cas de Tomayo = i Tomayos (grannens) hus. I den dråpliga dialog, som Sancho håller med sig själf, har han hunnit så långt att utsikten till stryk börjar visa sig, och det är då han utbrister i sitt oxte puto etc., ungefär som om han skulle säga: Usch så’n otäck tanke! må åskan slå ner hvar den vill, bara
