inte hos mig! hvilket med bibehållen mening men med friare vändning i ordalagen ger den här lämnade öfversättningen.
3 »Att fråga efter en Maria i Ravenna», ett talesätt som Cervantes förmodligen hört under sitt långa vistande i Italien; meningen är tydligen, att det i Ravenna var lika godt om flickor med namnet Maria som det i Salamanca var godt om kandidater, samt att det således var lönlös möda att söka taga reda på en person, när man ej hade andra kännetecken att gå efter.
4 Sp. altos, eg. våningar. Brokad är sidentyg genomväfdt med guld eller silfver, och äfven det dyrbaraste kan aldrig ha mera än tre lager ofvanpå hvarandra, nämligen först själfva bottnen, därpå silke och sist guld- eller sifvertråd. Att tala om brokad med mer in ett halftjog lager är således en orimlighet; men Sancho hade väl ej så noga reda på dylika finesser.
5 I originalets asendereado ligger en tvetydighet, som ej kan återgifvas i en öfversättning; nänmda ord betyder nämligen icke blott upptrampad, banad, befaren, om väg och stig, (berest, om människor?) utan äfven bragt in, tvungen alt fly från landsvägen in på en liten stig eller afväg, och däraf förföljd i hack och häl, stadd i trångmål och bekymmer.
6 Sp. xo, que te estrego, burra de mi suegro = ptro, si att jag får stryka dig, da svärfar mins åsninna! Gamle Covarrubias uppgifver att »bönder använda detta ordstäf vid hvarjehanda tillfällen, isynnerhet när de bära hand på sina hustrur, ifall dessa äro bråkiga». Bondflickan ger således en ganska tydlig vink om att det kan komma att vankas stryk; för öfrigt låter Cervantes henne tala dialekt, hvilket här återgifves med skånsk brytning.
7 Som en äkta bondjänta står Tobosoflickan ungefär på samma bildningsgrad som Sancho och gör därför, liksom denne, sina språkliga misstag. Det ord hon här vill använda är tydligen requiebro, kjärleksjoller, som med den förakt innebärande ändelsen -ajo blir requebrajo; men i stället drar hon till med ett resquebrajo, som betyder spricka, skära, hack i eggjärn, och som således ej alls passar här, men nog förefaller en spanior ganska löjligt. Det skånska ordet trams, betyder, enligt Rietz, prat utan sammanhang, och skulle vid liknande tillfälle säkerligen användas af en skånsk »tös».
