CHEFEN FRU INGEBORG
efter erotiska motiv, ibland även på de mest oerotiska områden och misstänker för andras handlingar liknande motiv. En oväntad befordran: han kan tacka sin vackra hustru! En kritiker slår på trumma för en sångerska: det har kostat ungen många kyssar! En butikägare anställer ett vackert biträde (skönhet kan äga en oskyldig merkantil betydelse): nu har han funnit sig en läckerbit, den gamle flickjägaren! De unga herrarna hade träffat pastor primarius’ dotter och bemött henne som man bemöter en prästdotter. Att nu plötsligt se henne förvandlad till en liten modist var alltför eggande för deras erotiska fantasi. Nöden hade varit trollkarlen, men det ville de inte erkänna, eftersom flickan haft hjälpvilliga vänner och eftersom det smakade dem bättre att inte erkänna nöden. De anställde klappjakt, de bildade ett jaktsällskap och ingingo vad om vem som skulle få första skottet. Alla dessa kvällsliga förföljelser, oförskämda, vidriga närmanden, skrämmande angrepp från bakhåll i portgångar och trappor, förolämpande förtrolighet inför kamraterna hade hon lyckats glömma fullständigt. Men luffaren hade lunkat omkring på vägarna bärande dessa minnen i sin skalle, alldeles som vissa kringstrykare vandra omkring med fåglar i en bur. Minnena hetsade upp honom, inte därför att de voro pikanta eller upprörande utan därför att han, förfallna vrak, mindes mer än hon. Han utropade:
Och så var det herr Balzar! Han var svår på vackra flickor. Frun kan veta att vi kamrater undrade hur det skulle sluta —
Det äckel, som hans berättelser så småningom fyllt henne med, rann plötsligt över. Hon blev ond. Hur kunde hon tillåta detta vrak att sitta på trappan till Sommarro och fördärva en vacker kväll med obehagliga minnen? Om hon stulit i sin ungdom. och fått besök av en gammal medbrotts-
