CHEFEN FRU INGEBORG
ling, kunde förödmjukelsen inte ha varit större. Skulle han kanske sitta där ännu när barnen kom från tennisbanan, sitta där och rabbla sina minnen?
Hans hågkomster beträffande herr Balzar voro emellertid
för fru Ingeborg de minst plågsamma, ty härvidlag var
hennes minne hans överlägset. Det fanns ingenting
obehagligt att minnas rörande herr Balzar och följaktligen
skötte sig hennes minne tämligen oklanderligt. Närmare
bestämt lika oklanderligt som hennes förhållande till herr
Balzar. Så här hade det varit: från hans sida aktning för en
flicka av god familj — från hennes sida tacksamhet mot en
man som hjälpt henne i nödläge — från hans sida börjande
beundran för en vacker och duktig flicka, blandad med svag
sentimental beundran för sig själv (han hade hjälpt ett
stackars barn i nödläge — Larzons ingripande hade de båda
glömt) — från hennes sida börjande beundran för en man,
som var älskvärd, god, finkänslig, vacker, synnerligen
framstående i sitt yrke — från hans sida tankar på att ”göra slag
i saken”, ”att bli rangerad karl”, att gå under det
oundvikliga oket (och varför inte med henne, som jag tycker
om?), tankar, mot vilka reste sig en svag och omedveten
affärsmansmotvilja att gifta sig med en fattig flicka — från
hennes sida ett par månader i formlöst svärmeri, som inte
rörde sig kring herr Balzar utan fastmer kring en ung man,
som hon träffat en enda gång (trots detta erfor hon en
angenäm känsla vid varje kroppslig beröring med herr Balzar,
även om den endast bestod däri att hans armbåge knuffade
den tjocka kassaboken, som i sin tur knuffade hennes
armbåge) — på båda sidorna en kort period, kännetecknad av
varma handslag, huvudena sammanlutade över boken etc. —
från hans sida ett fast och ”väl överlagt” beslut (väl över-
134
