CHEFEN FRU INGEBORG
kort, förstulet familjeråd bakom förstudörren trädde fru Balzar, förtvivlad men leende, ut på planen och hälsades av sin väninna med en omfamning. Fru Ingeborg viskade i hennes öra: För all del, laga att ni kommer i väg! Jag har inte mat åt er. Varpå fru Koerner, vänd mot sitt följe, utropade:
Här bor snälla och vänliga människor! Här ska vi ha trevligt! Fru Balzar bjuder oss alla på middag.
Fru Balzar störtade tillbaka till köket, och fru Koerner började organisera och exercera sitt följe. Det var mer än vanligt ungdomligt: tre nybakade underlöjtnanter, en fänrik, två rika köpmanssöner och en vetenskapare i studentmössor, en adertonårig skald, vars produktion inskränkte sig till svärmiska blickar ur vackra ljusblå ögon, samt slutligen och för ovanlighetens skull tre flickor i åldern 16—19. Flickorna voro släktingar till fru Koerner, döttrar av en gammal lågadlig godsägarsläkt i Småland. De tillhörde den sällsynta ungflickstyp, som kan vara på engång blyg och glad, vördsam och vänlig, starkt erotisk och följaktligen kysk, stursk mot närgångna pojkar och svärmisk med den försynte. Fru Julia hade ‘fått dem på halsen‘ och behandlade dem med fullständigt exemplarisk moderlig stränghet.
Ryktet visste förmäla att den stora skådespelerskan efter en stark själskamp åtagit sig en roll, som beträffande åldersläget låg ett decennium över hennes eget. För skådespelerskan är det en allvarlig sak att “spela gammal”. Man skildrar inte den gamle utan att själv bliva gammal. Inte ens en dålig skådespelerska utför konststycket, långt mindre en god. Visserligen är åldrandet blott tillfälligt, men vem vet om inte någon liten rynka kan gömma sig kvar i den mjälla huden! Eller i själen. Fru Koerner, som aldrig gjorde medvetna förstudier, hade dock redan tagits i besittning av sin roll.
158
