CHEFEN FRU INGEBORG
skall statera, den bör aldrig få verkliga roller, än mindre huvudroller. Nutidens människor missförstår ungdomen. Den tänkes kunna tänka, vilket är ett alldeles förbannat misstag. Först vid trettio—trettiofem år börjar den tänka, vid fyrtio—fyrtiofem utveckla sig, omkring femtio blir den människa ifall den är avsedd att bli människa. Ungdomen skall äta, sova, leka, läsa läxor, passa upp och utföra en del grovsysslor. Nu uppträda tjuguåringar som medelåldersmän. Det blir teater, min söta, dålig teater! Man ska inte sammanblanda åldrarna. Att göra en pojke till kamrat med en vuxen är säkert värre än att plöja med en åsna och en oxe, vilket dock Skriften strängt förbjuder. Jag klandrar mindre att gammalt folk ibland försöker vara så där lite barnsliga, ty barnslighet bevarar hyn fräsch och motverkar besvärande fetma. Men fy för de unga, som vilja spela gamla! Dem ha vi att tacka för många jäkla fiasko, som vårt klot på sistone måst uppleva. Dem skola vi näpsa, håna och tillhuta. I riksdagen skola vi invälja män mellan femtio och sjuttio år. Barnets Århundrade skall avskaffas och Ellen Key brännas. Med våra barn ska vi leka den goda gamla leken “pappa, mamma och barn” tills vi själva blivit så urgamla att vi åter kunna uppträda i ingenue- och barnroller. Och nu, min söta vän, kommer äntligen maten, som jag hoppas skall vara riklig och god. Eljest skulle det reta mig att jag stannat på detta tråkiga ställe, där en ouppfostrad och tölpig pojke fördärvat mitt briljanta humör. Och här ska du ha för att du inte dansade med din förtjusande mamma och sa nej till en dam som täcktes bjuda upp!
Så sägande ryckte hon anteckningsboken ur Kurts hand, slog honom på örat med tingesten och kastade den så långt bort hon förmådde. Den förbittrade Kurt sa till fru de Lorche: Bliv inte rädd! Hospitalsdoktorn försäkrar att hon
