CHEFEN FRU INGEBORG
och satte hatten på hennes huvud. Provningen blev livligare. Flickan snurrades runt, drogs hit och dit, hatten trycktes och rycktes än ned på örat, än fram över näsan. Anderssons knotiga gubbhand grep kring flickhakan och vred det lilla huvudet så långt åt sidan att det knakade i knotorna. Åsynen av gubben och flickan väckte plötsligt fru Koerners stundom dystra fantasi. Hon pekade på gubben och yttrade:
Gammal kock vridande huvudet av späd kyckling.
Alltmer försjunkande i stilla undran fortsatte hon:
Hur är det möjligt att en man med herr Anderssons stränga åsikter och rena personliga moral har kunnat ägna ett helt liv åt modebranschen? Varför inte lika gärna bedriva vit slavhandel? Titta på ungen! Hon är läcker och lockande, därför att hatten klär henne. Den kommer att klä femtusen andra sötnosar, och den kommer att inverka ekonomiskt och moraliskt skadligt på cirka tiotusen män, lågt beräknat. Alla era affärer och spekulationer syfta åt samma håll — att med ytliga och ofta förfalskade medel egga lidelserna. Hur kan en rättskaffens man förtjäna sitt bröd i ett sådant yrke utan att känna samvetskval. Trots sina sjuttio eller åttio år åstadkommer herr Andersson flera olyckor än ett helt kavalleriregemente.
Julia, avbröt fru Balzar, det här är en allvarlig sak. Det är en affär. Skulle du vilja vara tyst i fem minuter?
I stället för att efterkomma en rimlig begäran tog den stora skådespelerskan fram sina djupaste brösttoner och gick på:
Jag klandrar herr Andersson, men jag avskyr dig. Själv går du klädd som en nucka. Du är fullständigt fri från alla ömma känslor, och du täckes förakta dem, som icke äro det. Men all din omsorg går ut på att draga männens glödande blickar till dina svagare systrar. Kan man tänka sig någon-
16
