CHEFEN FRU INGEBORG
moniske strö ungdomsglädjens fagraste blomster framför flickans fötter? De där blomsterna, som sen satte frö och spirade upp till telningar med annan hårfärg än kära pappas. Jag är kanske inte lika skönt osjälvisk som denne hedervärde älskare, men jag är i alla fall en modern representant för den fordringslösa kärleken.
Obehagligt berörd sökte fru Ingeborg åstadkomma en av de vanliga snabba reträtterna genom att säga: Sånt där prat tycker jag inte om. Fordringslös kärlek kan låta vackert, men är allt annat än nyttig för föremålet. Inte heller vidare smickrande. — Men mamma, invände fästmannen med låtsad eller verklig förvåning, jag är en helt liten man på klotet. Jag tar, vad man ger mig och tackar till. Vad ska jag eljest göra? Jag kan tigga, om man sätter mig på svältkost. Men jag är inte någon oförskämd tiggare. Jag sneglar inte snålt på andras portioner. — Uttrycket portion stötte henne, och just därför använde hon det i sitt svar: För såvitt jag vet, skulle Sussi just vara din ”portion”. — Ja visst, mumlade fästmannen, åter tankspridd. Naturligtvis, men det hindrar ju inte att andra kan få smaka på den. — Pösande av indignation och fast besluten att driva honom till återtåg, sa fru Ingeborg: Det där pratet om fordringslös kärlek finner jag vedervärdigt. Det påminner om din äckliga sats att allting kan vara lika bra. För min del anser jag att man bör ställa höga fordringar på den man älskar. Det är bara nyttigt —
Men fästmannen slog inte till reträtt. Han tog blicken från Sussi, hans ansikte blev lugnt liksom ock rösten. Utan de vanliga obestämda, än försmädliga, än skygga, än vänliga grinen yttrade han: För att uppställa höga fordringar måste man besitta en smula moralisk fantasi. Men världens moraliska fantasi har sinat. Klotet är omgivet med ett nät av
