CHEFEN FRU INGEBORG
Du har inga åsikter! muttrade fru Ingeborg förbittrad. Vartill fästmannen genmälte: Jo, många. Jag anser att en karl inte bör förskingra honom anförtrodda medel. Jag anser att en löjtnant bör gå snyggt och anständigt klädd samt utföra det arbete, för vilket han har betalt. Jag har tjogtals lika förståndiga åsikter. Men jag har inte en enda, som jag anser värd att framkalla en rynka i mammas panna eller denna avskyvärda neddragning av mungiporna. Och därför säger jag: Det ska tusan vara fordringslös! Vad nu, min söta Sussi, min änglarena flicka? Vad betyder detta? Du flirtar och du flirtar mitt för näsan på din mor och din ringbeprydde fästman! Nej, nu ska fan ta bofinken!
Med dessa kraftigt framslungade ord lämnade han fru Ingeborg. Samtidigt övergav Sussi helt plötsligt sin förbluffade kavaljer. Fästman och fästmö möttes mitt i salen och började omedelbart dansa.
DE NAKNA FÖTTERNA
Brandplatsen fyllde luften med en stickande frän stank som skämde sommaren. Den var svår solheta dagar, värre i regn, värst då dimman sög den i sig och mättad därav gled ned mot Sommarro. Fru Balzar tillbragte större delen av sensommaren i staden och uppgav som skäl härför, att brandlukten pinade henne. I själva verket var det en annan plåga, som höll henne borta från Sommarro: hon fick inte sova.
Några år tidigare hade Kurt bott i vindskammaren ovanför moderns sovrum. Fru Ingeborg, som vinter och sommar gick till sängs klockan halv tio, väcktes klockan elva eller tolv av ett taktfast klampande över sitt sömndruckna huvud
