CHEFEN FRU INGEBORG
bekanta. Hon hytte skälmskt med pekfingret och sa: Ja, ja, kära Andersson, vem vet hur det hade gått, om han hållit sig framme i tid. Nu är det för sent.
Rollerna tycktes ombytta. Den otillgängliga sköna syntes le och locka och hennes koketteri skrämde den enträgne beundraren till den grad, att det svartnade för hans ögon. Han visste inte ens, hur han skulle ta sig ut ur rummet. I själva verket var det blott ett taskspeleri, en ommaskering, ett qui pro quo. Karaktärerna förblevo desamma.
OFFICIELLA MEDDELANDEN
Dörren till yttre kontoret öppnades och Kurt steg in. Herr Andersson försvann genom dörrgläntan. Vid åsynen av sonen, som hon inte sett på de senaste veckorna, utbrast fru Ingeborg: O nej, så roligt! I tonen fanns så mycket kvar av den forna moderliga hänförelsen och avgudningen, att sonen rodnade. Han gjorde emellertid inte något försök att besvara hennes känsla. Han hälsade, satte sig, sa: Jag har kommit för att meddela mamma något, som jag anser att mamma bör få veta före alla andra. Julia och jag tänker gifta oss. — Julia? Julia? upprepade fru Ingeborg oförstående; fick plötsligt klarhet och ropade: Vår Julia? Gamla Julia? Det menar du inte! — Ett par ögonblicks tystnad, varpå Kurt svarade: Hon är ungefär femton år yngre än mamma. Ser jag nyktert på saken, så måste jag ju medge att hon är höggradigt giftasvuxen. Men det kan inte hjälpas. Jag är kär i henne. Jag får dras med henne sådan som hon är.
En mor uppfattar i förstone sonens förälskelse som ett trohetsbrott mot henne själv. Är föremålet hennes bästa väninna, fördubblas brottet. Fru Ingeborg satt där och tru-
226
