Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/239

Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

Den tredje fasta punkten var det ”löjligt dumma påhittet” — skurningen! För en husmor är skurning en alldaglig sak, någonting som så att säga ligger nära till hands. Fru Ingeborg satte sig i den ”brottsliges” ställe och tänkte: han måste ha varit bra illa däran, bra förvirrad, eftersom han inte ens kunde hitta på ett bättre svepskäl för att hålla mig borta. Där skuras! — det låter endast alltför troligt, alltför lättköpt! Det kan vinna tilltro i farser, ej i verkligheten. Ty visst skuras det i verkligheten — men varför skulle det skuras just då? Detta ”just då” är en magisk formel, varmed den misstänksamme trollar bort de vardagligheter, som hindrar honom från att bygga upp sin verklighet. Naturligtvis kan du ha varit utgången, men bra egendomligt att du skulle ha gått ut just då! Jag vet, att du brukar vara där, men det är dock ett egendomligt sammanträffande att du skulle vara där just då! Grunden till detta resonemang är den, att den misstänksamme ständigt väntar sig ett orimligt motskäl. Mötes han i stället av ett högst rimligt och vardagligt, föraktar han motståndaren och finner det särskilt graverande att han ”inte kunnat hitta på någonting bättre”. Det låter så troligt det där, det är så lätt att säga, det kunde minsta barn kläcka ur sig! Den fjärde fasta punkten var fästmannens angrepp på Sussi och hans fråga: vad har jag gjort? Qui s'excuse, s'accuse! Denna idiotiska generalisering av enstaka fall — i sin dumhet endast jämförlig med ordstävet : Ingen rök utan eld! — är för den misstänksamme en orubblig trossats. Dessutom eggar varje motbevis hans fantasi till ökad verksamhet. Han liknar katten, som slagit klorna i råttan. Så länge råttan förhåller sig stilla, är katten stilla, men minsta sprittning i offrets muskler utlöser rent automatiskt en motsvarande sprittning i kattens muskler och klor.

Smålandstösen sysselsatte under någon tid fru Ingeborgs

237