Stora svårigheter hafva uppstått vid denna öfversättning. Det egna, invecklade och stundom vid första påseende mörka i Lord Byrons styl, har varit en af de förnämsta. Dock bör erkännas att när man gör sig mödan att begrunda denna styl, framställa sig äfven ur de svåraste ställen, stora, lysande och ofta förvånande tankar och bilder. Den skiljer sig häruti från ett skrifsätt, som ger läsaren skäl att ångra allt begrundande, emedan slutföljden deraf blir upptäckten: att ingen mening finnes.
Endast till formen af sitt poem, skulle Lord Byron kunna sägas tillhöra den nya Skolan. Och endast till formen, synes han skilja sig från den gamla. Men allt väl öfvervägdt — har han brutit sig en egen, förut obanad väg, hvilket endast kan lyckas geniet.
Ännu en svårighet har varit nödvändigheten att serskildt öfversätta hvade Stanz, hvarförutan originalets egna lyriska karakter skulle förloras. Den mängd af tvåstafviga Engelska ord hvilka uttalas och i versen gälla, som enstafviga; då de motsvarande Svenska orden måste uttalas fullt ut — har stundom fordrat att sammandraga meningarna, för att inrymma dem i lika många verser. En stafvelse tillagd vid hvarannan vers, har blott varit en ringa hjelp. Och svårigheten att sammandraga Lord Byrons tankrika och sakfulla styl, torde icke undfalla någon läsare med kännedom af yrket.
Om öfversättaren skulle hafva lyckats att någorlunda öfvervinna dessa med flere svårigheter, och att så mycket som möjligt, skona sina läsare från del-