( 190 )
55) St. CXV. Berättelsen om Numa Pompilius och Egeria, och att hon ingaf honom sina lagar, är allmänt känd. Mycket tvistas om grottan och källan, som bära hennes namn.
56) St. CXXVII. Förf. säger i noten: "Den som ej vill resonnera (öfverväga, undersöka) är en bigot; den som ej kan, en dåre; den som ej törs, en slaf."
57) St. CXXXII. Gudinnan Nemesis vördades och fruktades högt i Rom. Den lycklige Augustus, af fruktan för hennes återslag, ställde sig, en gång om året, som tiggare med öppen hand, att emottaga allmosor.
58) St. CXI. Mycket är tvistadt, om Statyen, kallad den döende gladiatorn, föreställer en sådan, eller en grekisk härold, som blef mördad av Oedippus, eller en annan, mördad af Athenienserna, eller en Spartansk sköldbärare. I alla fall är statyen högst förträffelig; och dertill kan lämpas hvad Plinius säger om en annan. "Vulneratum deficientem fecit, in quo possit intelligi quantam restat animæ." Hist. Nat. L. XXXIV. C. VIII.
59) St. CXLI. Gladiatorer voro dels tvungne, såsom slafvar sållde dertill, brottslingar, barbariske fångar sedan de förts i trium, rebeller tagne och dömde till detta straff; dels frivillige som blefvo det för betalning (auctorati) eller af en dåraktig ärelystnad.
60) St. CXLII. Då en gladiator var sårad, fällde han vapnet, geck fram och bad åskådarne att få behålla lifvet. Hade han stridt väl, hände att det beviljades; annars vändes tummarne nedåt; och han dödades.
61) St. CXLIV. Svetonius säger: att Julius Cæsar fägnades af Senatens dekret, att han skulle bära en lagerkrans — mer nöjd att skyla det han var skallig, än att visa det han var verldens inkräktare.
62) St. CXLV. Detta är sagdt af Gibbon. För öfrigt
