( 12 )
XXIV.
Se der den sal, der chefer sammanträdt. 7
Ack! ej behagligt hvalf för Brittiskt öga.
Med narrens mössa, kallad diadem,
Ett litet troll, som skämtar oupphörligt,
Der syns i skrud af pergament, och bär
Vid sidan stort signet, och rulle teknad
Med kända namn, från Riddartidens häfd.
Och prydd med brokig mängd af vapenbilder,
Dem barnet pekar ut med gladt och högljudt skratt.
XXV.
Den dvärgdemon hvars namn är Convention,
Qväst Riddersmän i Marialvas salar;
Och, om de hjernor ägde, dem förtog,
Och folkets svaga fröjd i mörker bytte.
Här dårskap slog till jorden segrarns krans,
Och slughet återtog hvad svärd förlorat.
Ej våra hjeltars lagrar blomstra här!
Ve för den segrande, väl för den slagne!
Triumfen trånar, stäckt på Lusitaniens kust.
XXVI.
Allt sedan krigs-synoden samlats der,
Brittannien vämjs vid blotta namnet Cintra;
Och män af välde qväljas då det nämns,
Och skulle blygas, om de kunde blygas,
Hur skall en efterverld, förkunna slikt!
Och vårt och andra folk; med hånets löje,
Se våra krigsmäns ära från dem ryckt,
Och dem af öfvervunna folk besegras!
Dem skall i längd af år, föraktet peka ut.
