( 27 )
LXIX.
Så sjunde dagen, menskans jubelfest.
Men London! Bönens dag du bättre känner.
Din prydda stadsbo, tvättad handtverksman,
Och snyggad lärling fria luften hämta;
Din hyrvagn, Whiskey, chäs blott för en häst
Och ringa kärra rulla till hvar förstad,
Och dän till Hampstead, Brentford, Harrow fram,
Tills usla hästen mer ej hjulen hvälfver,
Och från hvar lurk till fots hörs afunds bittra hån.
LXX.
En del på Themsen, bandprydd skönhet ror,
En ann far genom bom, på säker landsväg.
En del på Richmonds höjd; till Ware en del,
Och andre gå till Highgates höga branter.
Boeotiens skuggor 17! frågen J hvarför?
Jo, detta sker, högtidligt horn till dyrkan 18
Omfattadt af Mysterens helga hand,
Och i hvars namn båd män och flickor svurit
Ed, helgad genom dryck och dans till morgonen.
LXXI.
Hvar har sin galenskap; ej så är din,
Skön Cadix, upprest öfver mörkblå hafvet!
Så snart, din morgonklocka, nio ringt,
Hvar helig dyrkare sitt radband räknar.
Starkt plågas Jungfrun att befria dem
(Jag tror, den enda jungfrun som der finnes)
Från brott, så många som dess bedjare.
Se'n skyndar allt i trängsel fram till banan;
Ung, gammal, hög och låg i nöjet taga del.