( 28 )
LXXII.
Ren öppnas bommen, vida banan tom —
Och rundtomkring på tusen, tusen hvälfvas.
Långt förr'n trumpetens första ljud är hördt,
För den som dröjt ett enda rum ej finnes.
Här trängas Grander, Dons, men damer mest,
Förfarna i de skälmska blickars kastning.
De gifva sår men gerna läka dem;
Och ingen här, som galne skalder klaga,
För deras hårdhet dödt af kärleks grymma pil.
LXXIII.
Ren tystnar allt. På stolta hästar nu,
Med snöhvit plym, guldsporrar, lätta lansen,
Djupt bugande för läcktarn, skynda fram,
Till bragd beredde fyra Cavalleros;
Rikt prålar drägten, springarn dansar skönt.
Om i så farligt spel, i dag de lysa,
Af mängdens rop och qvinnors ljufva blick,
De njuta lön som anstått bättre bragder;
Och kungars, hjeltars lott blir deras mödors pris.
LXXIV.
J klädnans prakt och yppig mantel höljd,
En Matador till fots, med viga lemmar,
I midten står, till anfall:stolt beredd,
Mot hjordars Drott; likväl ej förr än banan
Med streck försigtigt omhvärfd; hindra kan,
Att något skymtar fram, hans lopp att hejda.
I vinden ställd, en dart han för. Ej mer
Af man kan väntas, utan hjelp af hästen,
För mannen, ofta dömd att lida och att dö.
