( 54 )
XLVI.
Från mörka gränsen af så ojemn trakt,
Och fram till midten af Illyrias dalar,
Childe Harold öfverfor mångt herrligt berg,
I vidd af länder, knappt i häfden kända.
I prisad Attica, dock sällan fanns
Så sköna dalar: Tempe ej kan skryta
Af större prakt; Parnassus har ej sjelf,
Fast klassisk jord och mest af ålder helgad,
Hvad ställen öfvergår af denna mörka strand.
XLVII.
Den bleka Pindus, Acherusias sjö
Och landets hufvudstad förbi han vandrar,
Och söker, framåt vidare sin väg,
Albaniens Drott att helsa, 15 hvilkens välde
Är laglös lag, i det med blodig hand,
Han styr ett folk, oroligt, vildt och tappert.
Dock, här och der, af bergsbor dristigt band
Hans makt föraktar och från sina branter,
Sig sprider vidt med trots, och viker blott för guld. 16
XLVIII.
Du klosterkrönta Zitza, 17 från din höjd,
Din fläck af helig jord, ej stor, men gynnad,
Hvarthän vi se, omkring och upp och ned,
Hvad regnbågs färgor, hvad förtrollning yppas!
Ström, klippa, skogar, berg, allt slösats här;
Och allt i harmoni, mot högblå hinlar;
Nedåt, en fjerran fors med fallets dån,
Tillkännager hvar vattnets massa kastas
Emellan klippors brått, förfärande, men skönt.
