Men wid Fältwäbels Bostället Hunnebo i Tossene Sockn är en klyffta i ett stort Bärg, litet stycke från Hafwet belägit, hwilket på 3:ne Ställen är aldeles igenom-sprängt, dock sålunda, at på thet ena Stället är wägen så bred, at Boskap kan drifwas therigenom, ock står Hälle-Berget, såsom en 12 Alnars höger Mur på begge Sidor, warandes Wägen helt slät, med Gräs här ock ther bewuxen: dock är at i akt taga, at mitt i gången äro ståndande 2:ne Columner eller Pelare, af hel Sten, aldeles trinna ock öfwer 20 Alnar höga: Men orsaken här til kan man ej rätt utgrunda. Salig Ankarström, som war sinnad thetta mig nu lemnade Wärk under händer taga (tå hans Högwördighet Herr Doctor Eric Benzelius war, såsom tå warande wår Biskop 1728 på Visitation, ock gaf Anledning ock Upmuntring til thenna Beskrifning, hwarföre wi ha Orsak honom therföre högeligen tacka ock berömma) mente at när Bergen i Synda-Floden rämnade, har Watnet thet stycke Berg, som i sönderbrakandet kommit stå emillan, så länge omkring skiölgt, at intet mera blef qwar ock thet öfriga gick utaf, slogs sönder ock blef til små Stenar. Men jag tror, at i gamla dagar har ther warit en Malm-Grufwa af Silfwer, Koppar eller Jern, effter ther mitt i Berget stå the uthugne Columner eller Stoder, som finnas wid alla Bergs-Bruk, at icke Berget skulle falla ned ock slå ihiäl Folket, under arbetet ther nedre; Sen ha Näse-Kongar ock andre i Krigs-tider betient sig af thenna löngången igenom Berget ock altså giordt både Pelarne ock Wägen släta ock wackra.
I Askums Sockn, som wäl som i Tanum wid Miölckeröd, finnas effter gamla Mäns utsago,
