som kallas dels Leilänningar, dels Byxelbönder, (ty bygsla är ett Norskt ord ock betyder så mycket som leija eller fästa) ock tå ger en sådan Leijlänning til Odalsmannen icke allenast Taga ibland hwart 3die år, ibland Lifs-Tids Taga, samt årlig Lanskyld, bestående i Malt, Råg, Korn, Smört, Fornöt etc. eller ock alt räknadt uti Contante Penningar, alt som Gården är god ock stor til, utan ock the äro förbundne at göra Åcker ock Arbete hos Odalsmannen, när han så behöfwer.
Then gamla Norska Lag förordnar[1] at när ther äro många Lotts-ägare til en Gård, tå äger then allena Bygselen, thet är mackt at sätia Bonden til ock ifrån Gården mot Taga ock Landskyld, som har then största delen i Gården; ock tå Lott-ägarne ha lika stor part, göres Förskiäl på theras Stånd, om then ena är Adelsman, then andra Präst, then 3die Borgare eller Bonde, tå bygslar then förste eller förnämste, hwilken bemälte Lag kallar bäste Man.
Sådane Landskylds-Hemman äro fordom i Catholiska tider til en stor del bortskiänckte i Siälegåfwor så wäl til Kyrcka, som Präst, af somlige mer ock somlige mindre, alt som the haft kärlek för sin Präst ock råd til, hwilken Landskyld eller Ränta Kyrkorna ock Prästerne ännu oförrykt, liksom i Norska tider, niuta efter Freds-Fördraget, tå Landet blef Swänskt, så at mången har rätt ansenligt, men största delen litet nog. Hwilka hemman kallas Mensal-Hemman för Prästerna, såsom wederlag up i Landet för stor giästning, hwilka äro nu dels indelte til Dragone- ock Båtzmäns-håld; dels oindelte, af the senare har Prästen mästa ock bästa Rättighet, utom Smör, Offer ock Tijonde efter Föreningen 1722.
Wid Land-skyldens upbärande war mycket
- ↑ Landleje Balken. 1. Cap.
