66
under Nord-Polen skulle finnas brinnande Bärg, så kunde man äntå twifla, om Nordliuset ock thess sken ther af kunde förorsakas, hälst man i gamla dagar aldrig wiste så mycket at tala här om, som nu, icke eller syntes så tidt ock ofta, hwilket, efter mitt omdömme, synes komma theraf, at nu äro flere Isstycke eller så kallade Isbärg, the ther efter Past. Barhovii wälbemälte Biskop Hagerups K. Swågers Berättelse, tå han för en tid sen war hos mig wid återresan til Norrige från Köpenhamn, nu för tiden äro 40 til 50 Mil långa ock se ut som höga stora Bärg, liknandes långt ifrån nu stora Slott, nu stora Skepp, alt som Isbärgen äro stora til, dock ibland them alla är et thet högsta, liksom ett Spetz-bärg med Torn på, hwilket står mitt under Polen;[1] hwaraf jag föll på the Tanckar, at sielfwa Nordliuset nu intet annat wore än Spetzen af thetta högsta Isbärget, som af Nord-Stiärnan ock the andre Himmelens Lius, kastar, efter Tö-wäder ock Siögusten (som gör Isbärgen klara ock frija från Snö, then ibland hindrar Nordliusningar) genom reflexion et så starckt sken, såsom et stort stadigt brinnande Lius ned wid Horizonten från sig up åt Himmelen ock tillika med alstrar i början thessa Nordliusningar af åtskilliga figurer ock couleurer, hwita, gröna ock blå, hwilcka, efter mitt tycke, bestå af intet annat än resolverade particulis glacialibus, hwilcka per rarefactionem äro up under Atmosphæra eller Luften så fine ock små, som Atomi eller Solegran, kunnandes altså intet stå stilla, utan liksom hafwet i stillaste wäder swallar, ock man ser wid roendet på hafwet om natte-tid, huru ther lyser i
- ↑ Conf. Past. Hans Egedes Grönlands Beskrifning An. 1741. p. 28. &c.
