men nyttjar föga andra wapen än bara leksaker, och när han icke kan därmed få honom at fly, talar han med honom (dock på höfligt wis) om Pyrhonister och Enthusiaster, som lika med honom arbeta med en dubbel tanke-kraft, utom mångt annat; men efter Criticus ändock ej kunde (jag wet ej af hwad farhåga) tro sig wara säker om segern, läser han up för honom til slut et Kunga Bref, N B. likwäl öfwer 200 år gammalt; hwarest de, som warit af Auctors tanke-sätt, förwises byen, och anses såsom Riks-förrädare, dem man för ingen del bör lyda.
Så hurtigt gör Criticus saken ifrån sig. Men NB. det fölgde ändock ingen werkställighet därpå; ty Orderne woro för gamla, och det är harmligt nog, at man icke kan slippa alt på en gång, utan måste ännu wara i farhåga, at Auctor kan qwickna up igen, hålla Criticus längre qwar på Theatern, än han wille, och trodde sig behöfwa wara, och det som tyckts blifwa aldraswårast, stå i fara, at för hela Allmänhetens ögon komma illa därifrån.
§. 64.
Jag sade, at Criticus tager det för afgjordt, at en och samma är Auctor til dem båda, då han påstår, at han utan swårighet kunde begripa uträkningen med bägge desse Skrifter, och huru de bägge concentrerade i en Punct; men wisar straxt därpå i det följande, at hwardera af dem innehålla så stridiga satser sins imellan, at de involvera en uppenbar Contradiction.
Efter hwad kärleks, sannings och uttolknings Lagar, har wäl Criticus då handlat, när han wil truga dem på en och samma person, den han icke ens känner: och ehuru han i sin wederläggning anstäldt flera undersökningar öfwer hans person, ännu ej med säkerhet kunnat inhämta, om han är in- eller utländsk man. Eller om man än wille medgifwa, at en werkeligen warit Auctor til dem bägge, huru swagtänkt måste han icke warit, då han gör sig mycken möda, at lägga denna Contradiction i dagen, och icke kunde föreställa sig, at Auctor likwäl altid kunnat wid Anonymiska Skrifter hafwa den undanflygten, at skylla endera Afhandlingen på någon annan, då hela Argumentation ej kunnat träffa någondera.
