112
få den regel-bundna ställning, som annars en hyfsad Skrift bör äga.
Söker du sanningen, så är jag säker, at den igenfinnes: Stöter du dig öfwer ordning och skrif-sätt, så tekna dem up i ditt minne för min räkning, men utan afdrag i saken. Det är mig medfödt at fela: Jag tål gerna den blygd jag därutinnan förtjent, allenast jag kunnat afstryka mig en annan, nämligen: at sitta stum då Medborgares rättigheter trampas.
At nu aflämna et omständeligt Swar på dessa Wattu-Prof, kunde ju ej annat, än blifwa tröttsamt för dig, då nödwändigt mycket, af hwad anfördt är, borde för sammanhangets skul återhämtas, och för mig, at nu werkställa, omöjeligt. Sedan jag i föregående Afhandling fått lägga sanningen i dager, måste jag här åtnöja mig allenast med några Anmärkningar.
Ingen ting är angelägnare, än at pröfwa wattnet wid en Källa, innan man nyttjar något däraf; men då wattnet däruti har, efter wår Wattu-profwares eget begifwande, en lockande sötma, och det ligger wäl til pass för hwar Swensk undersåte, at få wederqwecka sig därmed, wore det äfwentyrligt, at wara för lätt-trogen, utan at noga granska saken.
Det är möjeligt, at de som wilja sälja watten på torget, ingen ting häldre önska, än at få en sådan Källa utdömd, där hwar man kunde utan penningar få dricka sig otorstig; och därföre betala wäl en Wattu-profware, som i det klaraste wattnet skulle oförmärkt smyga något Arsenicalskt, och sedan wisa för hela werlden de fula prof, som et sådant watten gifwer.
§. 68.
Wattu-profwaren på samma sätt, som den förra Criticus, gå sjelfwa sammanhanget förbi, wända ögonen från det öfriga, och fästa sig förnämligast wid det som Auctor anförer emot Product-Placatet, och påstå, at i hela dess Afhandling ej finnes det ringaste bewis, utom några Historiska händelser, dem de på alt sätt söka förklara til sin förmon. Jag wet icke hwad den senare Criticus i synnerhet pag. 6. kan twärt emot sanningen påstå, at
