til några få Port-ådrar i Riks-kroppen, är långt farligare, än om hwar och en finge bära nyckelen därtil i egen ficka; ty jag försäkrar, at då först skulle en och hwar inrätta munnen efter matsäcken, hwilket föga sker, så länge wi stå under förmynderskap.
§. 70.
Criticus befarar, at utlänningen skulle genom sin större handels-styrka fördärfwa hela Rikets handel: Lät oss litet tänka på saken. Skal utlänningen stöta ut wåra egna, måste han wara i stånd, at göra samma tjenst för billigare pris.
Huru kan det ske? Man wil skylla därpå, at utländske Handlande röra sig med större Capitaler, än wåra egna det kunna göra. Detta låter ganska wäl höra sig; men lät oss tala med förfarenheten: Wisar den oss icke uttryckeligen, at en Holländsk Bonde kan segla för så låga Frakter, som den rikaste Köpman i Amsterdam, ehuru han icke hafwer en hundrade del af den senares Capitaler? Jag trotsar den största Capitalist i Stockholm, at segla på Danzig och Lübeck för drägeligare Frakt, än en Raumo- och Nystads-bo, som knapt kan räkna flere Dalrar, än den förra tusende.
Om wi likwäl oaktadt alt detta påstå, at Product-Placatet tjente til at uphjelpa wår egen handel, sätta Swenska Män i förmögenhet, och med det samma i stånd at röra sig med större Capitaler, och i följe däraf i sin handel åtnöja sig med mindre ränta, än tilförene, så är klart, at denna af Placatet förmodade werkan, nu på 40 års tid ofelbart bordt wisa sig, så at åtminstone wåre största Capitalister kunnat bårtrycka af alla utlänningar, som warit af ringare förmögenhet, deras Frakter; men då de efter så långt bemödande ej hunnit längre, än at en Ängelsk, Finsk och Holländsk Bonde, kan i fredliga tider hålla dem aldeles ute, och Penninge-räntorne inom Riks, private imellan, gå up til 12, 15 à 20 pro Cent, så måste hela den principen, som föder af sig så olyckeliga fölgder, wara i grund falsk.
Helt andre orsaker äro, som sätta den ena Nation i stånd, at hålla pris med den andra: det är tarfwelig lefnad, sparsama
