116
utredningar, lindriga hyror, och billiga Skepp; men ingendera af dessa blifwer möjelig, så länge några genom författningar äga fram för andra en lätt och säker åtkomst til Penningar.
§. 71.
Wår Handels-system anser Riket för en skattdragare, at uphjelpa Handelen hos några få Personer, då det efter mitt begrep likwäl wore bättre, at nyttja Handelen, för at hjelpa Riket.
Ena gången hafwe wi lyft up Handelen, en annan gång Manufacturer och tredje gången wåra Fiskerier; men jag beklagar, at wi alt för litet tänkt därpå, at i en Stat aldrig kan gifwas bårt någon rättighet, utan at någon annan förlorat i samma mån af sine förr lagligen undfångna: at lika rättigheter bland Medborgare är det rättwisaste: at denna jämkning fäller alla prisen til det lägsta, som i den Staten är möjeligt: at en fri utländsk rörelse är det enda Penninge-fång för en fattig Stat, som så länge skattar den rikare, tils de emot sin folk- och Waru-mängd hafwa lika mycket hwardera.
Det måste ju altid göras en skilnad imellan et Rikes förmon, och några wissa Handlandes, hwilka ofta kunna winna på sine Medborgare, och wäxa frodigast af de andras aska. Dock bör man ej eller undra, at de som en gång kommit up, hafwa sitt salva garde i beredskap, at wid första försök taga dem under namn af Riket i förswar.
Bland dem är ock Wattu-profwaren en, som werkeligen gjordt sig förtjent af deras hugkomst, för det han troligen gjordt alt sitt til, och sanningen at säja, mera än man gemenligen i Critiker plägar finna, fast det icke til alla delar kan hafwa den åstundade werkan. Han säger helt dristigt, at ämnet, som Auctor drifwer, är emot hela Rikets sanna wälfärd så uppenbart stridande, så at få så grufweliga exempel lära kunna upwisas i Swenska Historien.
Här ser man hwad han bär i skölden: Han wille wäl komma åt Auctoren på annat sätt, om det gått an. Den grufweligaste bland Swenska Skrifter borde twifwelsutan efter hans dom icke få nå-
